Aftonbladet – 19 februari 1862, sida 2

ident; men orsakerna till denna hrytning igga djupare och äro af vida äldre datum. Till och med Lincolns val kastade ej gnistan uti krutfatet derföre att han var böjd ör slafveriets afskaffande, utan emedan han var en af de norra staternas män. Revoutionens hufvudorsak, som ligger till grund ör alla andra, är nordens numeriska öfvervigt och vissheten, att densamma derigenom skulle få majoritet uti kongressen och såunda tillvälla sig regeringen, hvilken hitills utgjort söderns privilegium. Hvarje olkräkning från år 1800 utvisade, att beolkningen uti de norra staterna förökade sig på ett sält, som gaf södern den matematiska vissheten, att norden efter ett antal ir skulfte hafva regeringen i sina händer, och så snart södern erhöll visshet derom, började den vidtaga sina åtgärder för att förekomma detta. Sådant kunde endast ske senom att föröka slafstaternas antal. Man köpte till ett oerhördt pris Louisiana, såsom det då hette för att öppna Mississippis mynningar, men i sjelfva verket för att kunna sända två senatorer och ett antal representanter till söderns förstärkande uti kongressen. Mississippi köptes till samma indamål af Georgia och indianerna. Alabama bildades utat delar af Georgia och Mississippi, likaledes för att öka söderns representanter i kongressen. Florida köptes för enahanda syfte af spaniorerna, mot erläggande af en betydlig penningesumma. Södern kunde med lätthet oenomdrifva alla dessa åtgärder, ty den hade regeringen och kongressen i sina hän der. Sedan öfverskred man Mississippi, för att tillskansa sig de landsträckor, som ligga vester om det område, som genom Jefferson blitvit anvisadt åt det fria arbetet, och Missouri, hvars gränser mot norr sträcka sig ända till medelpunkten af. Ohio, Indiana och Illinois, öfverlemnades åt slafveriet. Icke långt derefter skedde detsamma med Arkansas. Nu fanns ingen för slafarbetet lämpli mark mera tillgänglig, och södern såg me oro, att till och med slafstaternas oerhörda utvidgning icke var tillfyllestgörande för att kunna hålla jemna steg med nordens tillväxande befolkning. Detta visade folkräkningen för 1840 på det tydligaste och södern såg sig derefter om efter nya landvinningar. Iowa var beläget för mycket nordligt, för att vara lämpligt för odling af bomull och andra slafarbetets artiklar, och vesterut låg det land, som regeringen anvisat åt indianerna. Det återstod således blott :en utvidgning mot södern, och man beslöt utan tvekan eröfringen af de önskade länderna. Texas är stort nog, för att deraf bilda fem stater, och för att tillegna sig detta landområde, förklarade man Mexiko krig, under anförande af de ömkligaste förevändningar. Hundrade millioner dollars utgåfvos och Texas öfveranvardades åt slafveriet för att deraf efter behof bilda nya slafstater. Hjelpte icke ens detta, för att blifva norden öfvermäktigt, så blickade man redan åt vester på Nya Mexiko med dess omätliga slätter. Folkräkningen för 1850 uppfyllde ånyo södern med förskräckelse, och den måste, kosta hvad det ville, förvärlva sig nya territorier. På Texas kunde man ej vänta; ty det var att förutse, att detta land icke skulle nog hastigt befolkas, och norden gjorde jättesteg uti Iowa, Wisconsin, Michigan och Minnesota. Man riktade således sina blickar på Kansas och Nebraska, ty endast dessa hade för slafarbetet gynsam jordmån. Men Henry Clays tCompromise Act af år 1821 garanterade hela detta område friheten för alltid. Denna lag måste alltså upphäfvas, och med tillhjelp af nordens demokratiska partilyckades det att genomdrifva denna olaglighet. Ändamålet uppnåddes dock icke; ty sydstaternas hela kolonisationsplan misslyckades och Kansas blef icke blott en fri stat, utan de strider, som erfordrades för att göra den dertill, uppväckte det republikanska partiet till nytt lif, och dess kandidat Abraham Lincolns val till president genomdrets till följd af denna nya lifsyttring.t