Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 3

Han visste att den unge målaren ej kunde bistå honom, och midt i sitt bekymmer visade han ändå ett lugn, som förvånade hans vän. Denne erbjöd sig att söka förmå andra att gå i borgen för honom, — han bemödade sig att finna någon hjelp för det onda, men Maurice hejdade honom och sade: cJag har ingen utväg att draga mig ur denna svårighet; jag har varit oförsigtig och mäste bära straffet. Min dårskap har varit oerhörd; jag har riskerat mer än jag någonsin skall kunna betala. Om jag ej hade blifvit vilseledd och bedragen, skulle mitt uppförande hafva varit vanhederligt. Men jag hade intet begrepp om att jag var insnärjd till en sådan grad. Det är en sak, för hvilken jag är innerligt tacksam. Gertrud bar en liten inkomst, ställd på henne sjelf, som skall skydda henne från omedelbar nöd. Jag kan blifva arresterad, hvad dag som helst, och bryr mig ej om, huru snart det blir. Hvad som helst är bättre a det tillstånd af pinsam ovisshet, hvari ag lelver. Jag skulle ej hafva oroat dig, äre William, med detta, om det ej varit för ett skäl — jag vet, att du skall vara en vän för henne, när slaget träffar mig. Hon skall kanske behöfva råd —X Och tröst, utropade den andre med en deltagande blick, Ingen, som du eller någon i hela vida verlden någonsin kan gifva henneX, utropade Maurice, ur stånd att längre beherrska sina känslor. Han gick hastigt bort till en annan del af rummet och kämpade med sig sjelf för ett ögonblick; derpå trycktehan häftigt sin väns hand och lemnade honom. Några dagar efter detta samtal satt Ger trud vid elden under den vanligajmiddagstimman, undrandej att, Maurice ej, kom hem,