Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 2

ubliken, som låter dupera sig af marktchreierväsen i allmänhet, samt tillika öf erskyla den fullkomliga bristen på egna och positiv mål. liar Sinom regerings moltaga deröre med lugn de tillvitelser Allehanda i sålant hänseende behagar egna oss och unna rår kollega af hjertat gerna, att på högre ort ha så intima försänkningar som möjligt, ifven om hufvudkanalen för relationerna emellan ministeren och Dagligt Allehanda skulle utgöras af en publicistisk notabilitet, som gjort sig känd för allting annat än att vara tillförlitlig och exakt i nyhetsväg. Det är de rykten vi för någon tid sedan anförde rörande förestående förindringar inom den högre administrationen, som framkallat Dagligt Allehandas dygdiga harm och förmått det värda bladet att unler uttalande af de känslor, som Aftonblalets okunnighet, hufvudlöshet etc. framkalar hos det kunniga cch snillrika Allehanda, meddela en beriktigande uppsats, hvars resultat är det, att Allehanda icke hört, att professor Malmsten skall lemna konseljen, eller att statsrådet Thyselius skall afgå och ersättas genom justitierådet Nauman, men att den deremot hört, att statsrådet Björnstjerna skall till efterträdare erhålla öfverste Reuterskiöld, samt att hr Bildt skall bli öfverståthållare. Till en början går det något litet in på det lustigas område, att Dagligt Allehanda så länge sparat denna sin med så mycken pösande grötmyndighet utbasunade visdom, att den ärade redaktionen först fjorton dagar efter det Aftonbladet meddelade de ifrågavarande ryktena kommit under fund med att hon icke hört dem. Denna tid skulle ju kunna vara tillräcklig för att framkalla en eller annan splitter ny ministerkombination. Underligare saker har man sett. Man erinrar sig ännu, huru en viss professor, genom att vid erkebiskop Wingårdhs begrafning omtala, att han vore erbjuden att bli ecklesiastikminister, och genom att sålunda i förtid röja hvad som på högsta ort vore i görningen, gjorde sig omöjlig till nämnde plats. Vi, å vår sida, ha icke hört, att öfverste Reuterskiöld varit i fråga till krigsminister; men vi kunna ej underlåta att skänka idn, äfven för den händelse den skulle ha sitt ursprung på Allehandabyrån, vårt lifliga bilall, enär öfverste Re: terskiöld är känd såsom en insigtsfull och karaktersfast militär, som med lifligt deltagande omfattat folkbeväpningsiden. När Allehanda slutligen finner lämpligt alt ännu en gång påstå, att Aftonbladet icke skulle låtsat om att Posttidningen vederlagt Aftonbladets påstående, att en artikel i Posttidningen rörande fria könferenser i den unionella frågan skulle vara en fcommuniquX, så är detta någonting sådant som danskarne gifva den artiga benämningen sanning med modifikation, ty Aftonbladet har aldrig gjort något sådant påstående (vi angåfvo tydligen att artikeln var betecknad säsom insänd och att det endast vir genom det sätt, hvarpå den var affattad, som den var märklig) och Posttidningen har sålunda aldrig heller kunnat vede a detsamma. Det var tvärtom på st Allehanda framställd fråga jsa meddelenden upptagas i Posttidangen under rubriken Sinsändtt, som sttidningen svarade Allehanda på följande sänt: tVidkommande N. D. A:s fråga till Posttidningen, våga vi tro att näppeligen något svar är behöfligt. N. D. A. synes oss hafva missförstått Aftonbladets här ofvan anförda ord, hvilka ingalunda innebära att den till P. T. insända artikeln i A. B:s tanke har anspråk att gälla för officiös, utan blott att mången tycker att den genom hea sin uppställning bär prägeln af att vara fcommunique. Sådant kan bero på tycke och smak, men A. B. torde likväl som hvarje annan veta, att uppsatser med nämnde anspråk i P. T. hvarken förses med signatur eller med öfverskriften insändt, ej heller erhålia en så föga framstående plats i tidningen, som blef den nu ifrågavarande till del. I samma artikel, der P. T. yttrar detta, understödjer hon i sjelfva verket förlaget om fria konferenser, i del hon emot Allehandas påstående, att samma mål helt naturligt kan ernås genom publiciteten, anför norska tidningarnes åsigt, att publiciteten i denna Tråga icke förmår uträtta någonting på egen hand, och tillägger att erfarenheten i detta fall icke är särdeles uppmuntrande. Hvad angår den omständigheten, att norska Aftenbladet uttalat sig emot de ifrågasatta konferenserna, så betyder detta icke synnerligt mera, än att Allehanda är afvogt sinnadt emot dennä id6; det är naturligt att ytterligheterna å ömse sidor skola räcka hvarandra handen. Sakens framgån beror nu i sjelfva verket icke så mycket på understöd af den ena eller andra tidningen, som icke mera på den omständigheten, huruvida några män af politisk betydenhet enskilt vilja taga några inledande mått och steg för denna sak. — Landtbruks-Alkademiens Februari-sammankomst förliden lördag var fåtaligt besökt. Sedan åtskilliga kuranta ärenden af ringa intresse blilvit föredragna, upplästes förslag till de frågor, uppgjorda af bestyrelsen för allmänna landtbruksmötet i Karlstad, hvilka vid nämnde möte skola diskuteras, och blefvo desamma till akademiens landtbruksafdelning remitterade för den händelse nödigt ads ;