Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 2

klagade han Gertrud och längtade outsäg. ligt att kunna åter försätta henne i frihei och ro, långt ifrån det elände, hvari har så obetänksamt indragit henne. Pröfningal och svårigheter stirrade honom i ansigtet: fattigdomen blef med hvarje dag mera ho tande och deras utsigter allt mera bekym: I mersamma. Hans brist på kraft att strids I mot sina egna lidanden beröfvade honom småningom alla de utvägar, från hvilka har brukat draga någon inkomst. De blefvc snart bragta derhän att lefva af räntan på det lilla kapital pater Lifford hade testa menterat Gertrud. Det var en beständig eggande pina för honom att således hafva henne att tacka för sitt uppehälle, och har gjörde hvarjehanda oförsigtiga och förtvillade försök att förbättra sina affärers till. stånd. Mary hade haft rätt. Han kunde ej en. sam styra sin båt öfver ett stormande haf; den dubbla börda, som tyngde både hans hjerta och hans samvete, öfversteg hans krafter. Gertrudg köld, som nu stelnat till ovänlighet, förlämade hvarje nerv och förqväfde hvarje bemödande. Före den olycksbringande dag, då de båda läst Adriens bref, hade han ändå haft eggelsen af hopp och fruktan; nu hvarken hoppades eller fruktade han mera, och alla hans själs krafter tycktes dö bort inom honom. Han brukade vara borta från sitt hem så mycket som möjligt; och ur. stånd att återtaga sina fordna sysselsättningar, gick hela hans omtanke ut på att ej för egen del använda en skilling, som han möjligtvis kunde undvara, och att upptänka planer för att förbättra sin ekonomiska ställning. Deras ensliga målti der voro vanligtvis stumma. Hon var den minst nedslagna af dem båda; men ett mörkt svalg tycktes hafva öppnat sig emel