Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 3

Danska regeringens cirkulär om skarp a skytterörelsen. Vi nämnde i lördags att danska inrikes I ministern (Orla Lehmann) hade aflåtit er I skrifvelse till alla amtmän eller landshöfdin. gar i riket rörande ofvannämnde ämne. In ledningen till detta cirkulär hade följande Ilydelse: Det torde vara tit. bekant att på sednare tiden en sträfvan gjort sig Se i flera stater att öka de stående härarnes styrka genom frivilliga skyttekårers bildande. Der, såsom hos oss, den allmänna värnepligten ger staten makt öfver allt det vapenföra manskapet, finns det väl icke anledning att framkalla särskilta frikårer; men å andra sidän gör kortheten af.den tid som staten hos oss kan använda på härens utbildning det dubbelt vigtigt att dess individer få tillfälle att förvärfva. — om möjligt före inträdet i hären — en del af de färdigheter, på hvilka deras militäriska användbarhet beror. Liksom denna hänsyn innebär en uppmaning att lägga allvarlig vigt på de kroppsöfningar, som redan länge ha i Danmark utgjort en del af den allmänna skolundervisningen, så gör den också att man måste gilla de försök som äfven hos oss skett till att utbreda större skicklighet i bruket af det vapen som spelar så stor roll i den nyare krigföringen och som på sednare tiden har fått så utomordentlig utveckling. Men äfven oafsedt den betydelse det har för landets försvar, att i hären finnas många skickliga skyttar, och för landets försvarare att de ega kännedom om och förtroende till sitt vigti gaste vapen, kan det icke vara tvifvelaktigt att en allmännare utbredd vapenskicklighet måste vara ett kraftigt medel att hos folket stärka den manliga sjelfkänsla, som är nödvändig för att det må kunna häfda sin sjelfständighet och frihet. Det är fördenskull önskligt att skjutöfningar ingå i folkets vanor och att prisskjutningar 1å en vigtig plats bland folkfesterna. Lagstiftande makten har godkänt dessa åsigter, i det att den i finanslagen anslagit ett belopp af 2000 rdr (— 4000 rdr svenskt) till skottpremier, med förbehåll att vederbörande föreningar sjelfva utbetala åtminstone lika mycket. I öfverensstämmelse härmed vill ministåren härmed hafva uppmanat tit: att arbeta för att i det åt tit. anförtrodda län talrika skytteföreningar bilda sig, och det j blott för dem som redan ega goda bössor och färdighet i deras handterande, utan framför allt i ändamål att erbjuda det i hären (såsom -konskriberade) tjenande eller i utskrifningsåren varande manskapet tillfälle att på billiga vilkor och under sakkunnig vägledning vinna en för dem så vigtig öfning. Det kan nemligen ej slå felt, att icke få bland godsegarne skola finna nöje i att befrämja upprättandet af sådana föreningar genom ati bidraga till anskaffandet af ändamålsenliga skjutbanor och goda skjutvapen; äfvensom städernas gamla skyttegillen synas kallade att för de unga männen i staden och orten inrätta skjutskolor. Härefter tillkännager ministern att han anser offentliga prisskjutningar för det kraftigaste medlet att väcka och underhålla allmänhetens intresse för denna sak, och att om länsnämnden vill dertill anvisa medel at länskassan, så kan den vänta sig ministerens sanktion å beslutet. Ministern önskar att der nya gevär skola anskaffas, man måtte lägga sig till sådana i enlighet med den at centralkomitån för skjutföreningars bildande antagna modell. Slutligen tillkännager ministern, att han före den 1 nästkommande Juni förväntar från landshöfdingeembetena en fullständig berättelse om hvad som gjorts till skarpskyttesakens befrämjande. i