Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 2

es i full kostym, och hela aren är lästan fylld af skådespelare och andra som tå i något förhållande till teatern. Första ;kten går undan, jemnt, väl sattiscene och ifligt, men företer icke något utomordentigt. I andra akten uppträder Masaniello, ch genast är allt som förvandladt. Hr Nyop är lång, väl vext, ser. bra ut, isynnerhet på scenen, och som en konung öfverstrålar han chören och de öfriga medspeande, de gamla rutinerade krafterna, hvaraf somliga ganska framstående, t. ex. hr Schram. Men denne unge man (han är omkring 25 år), denne debutant, har den magiska sraft, att allt är tyst när han är på tiljorna; han fyller på scenen. Alla visste, och de lestå af de närvarande hade vid pianot hört prof på, huru skön sångröst han eger; men man antog att det skulle slå in på honom som på så många andra: Han har röst, men han är icke sångare. Men nej! rösten är så att säga det minsta här. Eller rättare, — hvad Jenny Lind egde i så utomordentligt hög grad, men deremot de flesta sångare och sångerskor sakna eller blott hafva i obetydlig mån: sång, spel, mimik, plastik, allt framträder så naturligt och harmoniskt inifrån, att deraf blir ett helt, som hänger så oskiljaktigt tillsammans, att man icke tänker: nu sjunger, nu agerar han, utan man känner: nu är han Masaniello. Hvem är då detta geni? — ty om än Masaniello är en briljant, nästan makalös role, förmår dock blott ett geni fylla den så. Hr Nyrop har som sagdt många yttre företräden; för resten är han ett naturbarn, ett bondbarn. En gång fick han till skänks en violin, sprang dermed sin kos och blef en tid derefter återfunnen i Köpenhamn på en tdandsebod, der han satt och spelade i orkestern. Så togs han hem igen, men kom ånyo till hufvudstaden, då han i beväringsåldern skulle infinna sig till mönstring. Han var naturligtvis söndagsbarn nog att draga ett frinummer; men då han föredrog att qvarstanna i Köpenhamn, sålde han sin frihet för penningar, som han blef lurad på, och kom in vid gardet, der han anställdes: vid musiken. Så gifte han sig med en liten bondflicka i sin hemort, som han icke :glömt och som ieke glömt honom; fick en :gård, men som en äkta konstnärnatur blef an åter narrad och förlorade sin egendom. Då begaf han sig åter til! Köpenhamn och: står nu i besten att-börja en bana, som: alla föutspå skall blifva rik på triumfer. Och: alla glädjas öfver honom, äro intagna i hane: personlighet och deltagande vid missödet med hesheten, antingen denna nu har sin ge deri, att han vid generalrepitionen, å han var mycket upphettad, klädde om sig i ett kallt rum, eller — hvad som utan tvifvel är en dikt, — att en af hans nya kolleger med infernalisk elakhet aftonen förut narrat honom på en rummeltillställning, der det lyckades denne förförare — snarlik en af Eugene Sues romanbofvar — att få den nye teatersolen förkyld. Nog af, i följd af all teatererfarenbet kommer hans debut nu ieke att hafva fullt den framgång som den annars skulle haft; men hvad gör det —är han ett geni så håller han sig nog, och i längden är det kanske bättre att icke få alltför mycket strax. — Vid sockenstämma i går med Maria församling blef först frågan om församlingen för sin del vill ingå på det af rikets ständer vid beviljandet af anslag till ökadt antal lärarelöner vid Maria I. elementarläroverk fästade vilkor, att nemligen skolhusets byggnad och underhåll ej af staten bekostas, uppskjuten och skulle emellertid åt kyrkorådet uppdragas att inkomma med förslag till beslut. I afseende på frågan om kyrkans brandförsäkring beslöts, att hos brandförsäkningskontoret söka försäkring till belopp af 100,000 rdr rmt och att afgiften skulle på en gång erläggas. Örgelnistens lön bestämdes i ett för allt till same ma belopp som kantorns eller 525 rdr rmt. Till revisorer för granskning af församlingsoch sundhetsnämndens räkenskaper för förlidet år utsågos kanslisten M. Bandelin, bokhållaren E. G. Hedberg och handlanden Blomqvist; till revisorer at kyrkans, folkskolans och kolerafondens räkenskaper bankokommissarien ÅA. Brinck, grosshandlaren M. Stolpe och kopparslagaremästaren: Th. Näsman, samt till en af revisorerna för ranskningen af vattenledningsstyrelsens räkenskaper : konsuln A. W. Frestadius junior. — Det af öfverståthållaren uppgjorda till K. M:t ställda förslag angående förändrad aflöningsstat för hans blifvande efterträdare i öfverståthållaretjensten är af följande lydelse: ! Hos E. K. M:t anhåller jag underdånigst att: få fästa nådig uppmärksamhet å behofvet af lö-