Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 2

själ. Jag har aldrig rätt förstått dettå uttryck förr, men det kom med oemotståndlig klarhet mig i tankarne, när jag såg på henne i går afton. are sig af nyfikenhet att se den verkan omnämnandet at en persons namn, hvilken hon en tid hade ansetts tycka om, skulle frambringa på henne, eller af tanklöshet, fortfor han att berätta henne, att han hade sett Adrien i Paris och vid hvad tillfälle; huru han en dag hade gått med sin syster till det underjordiska kapellet S:t Sulpice, der den förening, som kallas association de la s:t familleX håller sina sammankomster. Sex eller åttahundra arbetare med sina hustrur och barn bevista dessa möten, hvilka bilda ett märkvärdigt föreningsband emellan dem och de som egna sig åt deras undervisning. Den förädlande inverkan af detta umgänge och det synnerliga intresse, som ligger i denna storartade skola för fullväxta, gör det till ett af de mest lifvande och rörande upp: träden man kan tänka sig. Advokater i stor mängd, och några af dem särdeles framstående på olika sätt, understödja presterskapet och hålla ofta populära föredrag till dessa grofva och okunniga barn af S:t Francis XavierX, ty detär under detta undergörande namn som dessa blusmän inträda 1 föreningen. Mr Egerton hade korteligen beskrifyvit denna underbara scen för Gertrud, och sade derpå: Vi blefvo slagna af förvåning, när, efter några ord af sprittande lif och humor af pater Milleriot, en annan person kom fram till bordet i medelpunkten och började att tala till: denna ovanliga församling. Gissa hvem det var? Clara spratt till, så att det kom våra grannar att se sig om. Det var mr dArberg kan jag tro, sade Gertrud lugnt. Det var första gången hon hade uttalat detta namn, sedan hon gjort det i sin fars rum för ett år sedan. Såg ni honom ej mer än den gången? Endast den gången, svarade han; men Clara lade ett långt besök af honom seder