Aftonbladet – 15 februari 1862, sida 3

en längre tids omedelbart praktisk användning. Han har tagit beloppet af vattena afdunstning till mått för eflekten, och för öfr. som b gnats t 1 ensamma alt den möjligaste Jikhet funnits hos bränslet, ångutvecklingen och ångtrycket. Mindre skilnader, hvaribland de som kunnat uppkomma genom barometriska och termometriska olikheter hos luften, har han deremot ensett kurna åsidosättas, emedan resultatet af dem icke är tillräckligt att föranleda redan använda och pröfvade eldstäders utbyte mot andra. Hvar ångpanna höll 307, fot i längd och 5 fot i diameter och hade nerunder ett kokrör om 244, fots längd och 3 fots diameter. Ugnarne voro murade på samma sätt, med undantag för en ibland de försökta eldstäderna (n:r 2), hvilken fordrade en särskild anordning. Ångan fick utströmma obehindradt; de till vattnets påfyllning använda kärlen voro ganska rymliga och deras innehåll hade blifvit noga uppmätet. Före hvart nytt försök lemnades ångpannan och vattnet deri att svalna 12 fimmar, hvarefter vattenhöjden i vattenstårdsröret noggrannt mättes och antecknades. Efter försökets slut tillstängdes eldstadsluekor och spjell och pan nan lemnades åter att svalna i 12 tummar; höjden i vettenståndsröret mättes derefter p nytt och antecknades, och sedan påfylldes pannan åter, till lika vattenhöjd inom den som före försökets början; hvarvid beloppet af det till återfyllningen nödiga vattnet noga mättes: man var bärigenom i tillfälle att med vishet känna huru mycket vatten som afdunstat vid försöket. För att utjemna de vid försöken möjliga skiljaktigheterna användes till hvart försök minst 2280 stenkol, och till en af eldstäderna (n:r 2) 3800 T; genom dessa stora bränslebelopp närmade sig resultatet så vidt möjligt hvad som kunnat inträffa vid jannorpas användning för omedelbart praktiskt behof. Stenkolen vägdes sorgfälligt för hvart försök; men 55 ved, som begagnades till antändningen, medtogs icke i räkningen, emedan detta bränslebelopp, utgörande mindre än 2 och 3 proc. af det hela, icke kunde anse; inflyta på slutresultatet. Tre bland de mest berömda nyare eldstäder undersöktes på detta sätt och jemfördes med en äldre, som hade vanligt, jemnt och horisontelt rostgaller, samt var försedd med två fyrluckor, hvarigenom kolen inkastades vexelvis. I de här nedan följande jemförelseresultaterna betecknas denna äldre eldstad med n:r 1. De 3 öfriga voro: N:r 2. Galls eldstad. Den finnes beskrifven och afritad i Dinglers Journal Band. CXLI, s. 1, hvartill vi här nödgas hänvisa. N:r 3. Tvärrost med inskärningar, beskrifa och afritad hos Dingler, Band. CLVI, 8. 351. N:r 4. LANGENS tfrapprost. Dingler, Band. CLVII, s. 241. Flera försök anställdes med hvar och en af dessa eldstäder, och öfverensstämmelsen emellan f rsöken med hvar särskild eldstad var så stor, att man kan anse medeltalen af hvar försöksserie för tillförlitliga. Af denna anledning anföras blott dessa medeltal här nedan, såsom försökens slutresultater. Nr 1. Nr 2 Nr 3 Nr 4, Afdunstadt ; vatten, i HB, med 1 I stenkolar 5,30. 5,34. 5,62. Bok Afdunstadt vatten, i , på 1 timme 1677. 1355. 2323. 324. I Afdunstning genom samma mängd kol 100. 100,8. 106. 113,9.1 Kolåtgång till ; Ssamma ångbelopp .......100. N,2. 94,3. 87,8. Kokyta till lika stor ångLildning....... 100 rr 423,7.. 1550, 51,9. Man ser häraf att olika eldstäder kunna vara att föredraga för olika ändamål: att t. ex. somliga utveckla mer ånga, medan andra spara mera bränsle; men att, i det hela, LANGENS trapprost står betydligt framföre de öfriga. Den som vid dessa försök begagnades var ifrån Friedrich-Wilhelmshätte vid Siegburg.