Aftonbladet – 15 februari 1862, sida 3

Bomullskrut jemfördt med bergskrut till sprängning. (Dinglers Journal, 1861 Nov.) i Vid fästningsbyggnaden i Komorn hafva de för byggnadsämne anlitade stenbrotten vid Totis i Ungern blifvit bearbetade i betydligt omfång medeist bomullskrut, alltsedan 1857 och 1858; och de rön man härvid gjort, så väl i afseende på kostnadsbesparing, som arbetets lätthet och säkerhet, tala så afgjordt till förmån för bomullskrutet, att arbetenas ledare, gr Pg nen Oppermann i Hannover, ansett den erfarenhet, som härigenom vinnits, böra spridas vidare. Af denna orsak har han härom insändt en uppsats till Zeitschrift des hannoverschen Architektenund Ingenieur-Vereinung för 1861, ur hvilken den sedan öfverförts till Dinglers Journal. I afseende på sättet att ladda och affyra bergskotten måste vi hänvisa till den tyska originalskriften jemte dithörande figurer; här torde det vara nog att ha föstat allmänna uppmärksamheten på de ekonomiska fördelarne. Dossan visade sig redan vid de första årens jemförelseförsök, Sålunda hade man från början af vintern 1857 till den 17 Augusti 1858, i Teozhegye stenbrott vid Totis sprängt 1006 wienerfamnar sten meddelst bomullskrut, hvaraf åtgått tillsammans 462 wienergg eller icke fullt 15 lod för kubikfamnen. Året förut hade man ur samma stenbrott sprängt samma stenslag till belopp af 1000 kubikfamnar, med 3000 vanligt bergskrut, följaktligen med 96 lod bergskrutför kubikfamnen, eller med mer än 6 gånger så mycket som sedan åtgick af bommuliskrutet. Inköpet af bergskrutet steg till 1100 floriner, inköpet af bomullskrutet till 616; så att 484 fl. besparades redan första året vid detta stenbrott genom bergskrutets utbyte mot bomullskrut. KEonstsjerda ädelstenar.) f2s78 Af BECQUEREL, . (Cosmos. 1862, Januari, 3.) Vid franska vetenskapsakademiens sammankomst den 30 sistlidne December redovisades för åtskilliga nya efterbildningar af naturliga ädelstenar, frambringade af den genom sina elektrokemiska undersökningar ryktbare Becquerel. Hittills hade han till mineraliers sönderdelning och sammansättning användt ganska svag elektricitet; helt nyligen har han deremot börjat begagna en af stark tension, och härigenom lyckats att inom några veckor, och stundom inom n dygn, frambringa hvad som förut-kostat honom års och ofta flera års väntan. De första ämnen, som underkastades detta nya behandlingssätt, voro kalisilikater och kalialuminater. Efter några preliminära försök upptäck. tes snart vilkoren för framgången, nemligen absolut renhet hos de ämnen som behandlas, bestämd koncentration hos den lösning hvari de befinnas, och en lika bestämd tension hos elektriciteten. På dessa vilkor har det lyckats efterhand att frambringa vackra opaler ; hydrofener, fullkomligt öfverensstämmande med de naturliga; lkiselsyrad kobolt, i präktiga kristaller af den mest bjerta blå färg; kiselsyrad nickel eller verklig prasem m, fl. — Af svafrelsyrad lerjord har erhållits aluminiumhydrat, i alla hänseenden liknande diopsid — äfven i förmågan att ritsa bergkristall. Märkvärdigt härvid är, ett ett så hårdt ämne blott fordrat några timmar för sin tillkomst. Mellan aluminiumhydrater och topas, diamantspat och safir återstår väl ännu ett godt stycke; men Becquerel misströstar icke numera om att hinna dit.