Aftonbladet – 14 februari 1862, sida 2

Bref från Italien. (Från en resande landsman.) (Slut från gårdagsbladet.) Jag nämnde Italiens enhet, och mitt hopp på framgång af denna folkrättens seger öfver ett skamfullt missbrukadt fursteintresse har alltid varit godt. Nu,sedan jag sett och talat vid Italiens konung, sett och talat vid flere. af de ledande männen och framför allt sedan jag gjort bekantskap med åtskilliga af den s. k. oppositionen, är mitt hopp derpå fastare än någonsin. Ministrarne äro insigtsfulla män med kraft i viljan, med orubblig tro på sin sak och förtroende till sin förmåga; och oppositionen i allmänhet — den opposition på hvilken afseende göres — har ej annat syfte, än detsamma som regerinsen, men med en och annan skiljaktighet i afseende på sättet. Jag. gjorde personlig bekantskap med en at oppositionens utmärktaste män, som under mitt vistande i Turin gjorde en allvarsam interpellation. Det var markis Pareto från Genua, som 1848 hade sjelf varit konseljpresident och då haft mod tillstyrka Carl Albert förklara Österrike krig, med anledning af förvecklingen i salt-tullsfrågan. Denne Pareto hyste hvarken misstroende till den stora gemensamma frågans lyckliga lösning eller till ministårens goda vilja — ej heller till dess förmåga — men han ville endast genom sina anmärkningar varna för i från de konstitutionoela formerna, hvartil hvilken ministår som helst skulle, under denna samhällets utvecklingsperiod lätt förledas. Jag talade vid representanter från Neapel och HBicilien, som voro af samma orubbliga mening. I Genua hade jag gjort bekantskap med en äldre reflekterande privat man, som kom direkte från Neapel der han hade vistats vid pass en månad. Honom frågade jag om sinnesstämningen der, och fick det svar att obestridligen spordes missnöje — mycket missnöje om man så vill — med åtskilliga positiva regeringsåtgärder och ännu mer med de negativa d. v. s. de underlåtna, samt att en viss misstänksamhet eller rättare afand röjde sig emot piemontesarne, men icke ett ord, icke en antydd önskan att återfå :ourbonerna hade han der kunnat uppspana. Samma utlåtande har jag förut i Marseille hört af en yngre man, som efter ett åtta dagars vistande i Neapel bland medelklassen, nyss var dit återkommen, Man hoppas allmänt