Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 3

det intressanta. Marseille, och går derföre nu-omedelbart öfver till den nästa stationen för min resa, nemligen Nizza. Goldene Fröchte seh ich glähen, Winkend zwischen danke!m Laub, Und die Blumen die dort blähen Werden keines Winters Raubx Schiller. Nizza är i sanning en perla i detta förlofvade land, som redan för årtusenden tillbaka genom sitt herrliga klimat och gina rika alster väckte våra förfäders åtrå. De banade sig vägen dit med mord och brand att röfva och roffa. Vi, nittonde århundradets barn, trängta också stundom att få värma oss af södrens milda sol och njuta af dess herrliga frukter; men det tyckes nu vara det ombytta förhållande att det är vi, som blifva — viset icke röfvade och roffade — men ktvad som till sina verkningar är nära detsamma, få erfara en, på ett artigt och förekommande sätt verkställd, stark återlåtning på vår kassa. Jag inbillade mig under mitt vistande i det lika sydligt belägna Marseille, att skillnaden i klimat skulle vara obetydlig, men blef här angenämt öf verraskad då jag, efter att länge hafva frusit der i vinterkläder, fick här om dagarne åter begagna sommarkostym och på promenaden såg de fleste herrar marchera med paraply öfver hufvudet, för att skydda sig för solens brännande strålar; — då jag nyårsafton inbjöds att med flera landsmän, deribland hertigen sjelf, deltaga i ett öppet hafsbad, ännu 15 grader varmt; — då jag fick se de herrliga trädgårdarne uppfyllda med friska blommor, mörkgröna orangeträd, fullsatta med mognande frukter, och köksväxterna i full utveckling, såsom i Augusti månad hos oss. Jag-fann i dessa oväntade företeelser svaret på frågan: hvarföre så många familjer från Rysslands frusna ve per, Albions töckniga ö och snart sagdt från alla trakter af Europa, der Bore fått makt att utpusta sina mer och mindre kyliga andetag, samlats här under denna årstid. — Också skall väderleken hitintills, eller åtminstone intill den dag jag afreste från Nizza, hafva i vinter varit den blidaste man i mannaminne kan erinra sig. En enda gång har jag på morgonstunden sett en liten isskorpa på några vattenpussar, men vid företa solstråle var den försvunnen, och det var dessutom icke allestädes, utan endast på några få, för vinden mera blottställda trakter, som luften hunnit blifva så afkyld. Få se, då jag snart återkommer till Nizza,som är min afsigt, huruvida jag äfven då får njuta af denna herrliga sommarluft, som totalt saknas här i Turin. Det påstås att i vinter öfver 800 fremmande familjer, tillsammans mer än 2000 personer, slagil sig ner i Nizza. Till större delen utgöras ;dessa af engelsmän — de bruka ju ock sommartiden vara talrikast vid alla brunnar och bad — dernäst ryssar, äfven många fransmän, hvaröfver Nizza-boerna beklåga sig, derföre att de ej depensera så mycket som andra nationer. Aldrig något föregående år lärer Skandinavernas antal der varit så stort som i vinter, hvartill utan tvifvel hertigliga familjens dervaro i betydlig mån bidragit. Åtminstone hade till nyåret nästan alla de, som under sina utländska resor vistades i närheten, dragit sig dit, få att sammanlagda antalet då uppgick till 44 svenskar och norrmän. Den känsla af hängifvenhet för fursteparet, som följde oss från vår kära hembygd, fick en stark näring af det välvilliga sätt hvarpå alla blefvo af dem bemötta, af den ikta nordiska gästfrihet vi alla hos hertigen Atnjutit och icke minst af den tillfredsställelsen vi haft alt se en at vår furstliga familj så omtyckt och värderad äfven af utlänningarhe med undantag kan hända — såsom jag hört — af några äkta legitimister som runkat på sina annars stela hufvuden deröfver att hertigen icke nog strängt iakttagit de samla etikettsformaliteterna, men det är med legitimisterna, som Napoleon I sade om deras höga beskyddare, ?att de ingenting lärt och ingenting glömt?. Vi lyckönska oss att vårt furstepar bättre följt med sin tid, bättre förstå hvad klockan är slagen än den gudakrönte konungen i Preussen. Också var det en allmän önskan hos alla de här samlade svenskar och norrmän, att genom någon tillställning för dem få uttrycka vår tacksam het och tillgifvenhet. Sålunda beramades med fullkomlig enhällighet att en dejeuner med efterföljande dans skulle tillställas och hertigens med deras uppvaktning dertill inbjudas. Välvilligt antogs bjudningen och den 4 dennes hölls på bästa hötelet i staden, Grand Bretagne, denna dejeuner, som den här kallas, derföre att mattimman var utsatt till klockan 3. Vid bordet föreslogs af värdarne, en svensk och en norman, 1:0 en skål för H. M:t konungen; 2:0 en för D. M. drottningen och enkedrottningen samt hemmavarande kongl. familjen; 3:o för det närvarande fursteparet och de furstliga barnen, hvarvid följande för tillfället författade verser upplästes: pa I VET ini PAGE FESS ERAN ee