Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 3

satt bon, tyst betraktande elden. T6 ir bärs nu:? Hön drack litet och sade sedan till Mary : -Har.du någonsin hört talas. om en dötfer, .som. gifter sig fjorton dagar efter sin mörs.död?4; av nig sb i --Blodet rusade upp i-Marys-ansigte; hon visste ej hvad bon skulle svara. XErt giftermål är ej af vanlig beskaffenhet, sade: hon. tvekande. . Hon kände -en dof, stickande sveda i hjertatz.;Hon tänkte mycket, somvhon ej vågade utsäga. Det fenus re. ligiösa-pligter, hvilka båda borde hafva uppfyllt, innan de mottogo den äktensk: pliga välsignelsen. Visste de af detta? Hade de glömt.det?, ..Hon ämnade just. börja tala, när en knackning på dörren kom dem båda att spritta till. : Kom ihåg, utropade Gertrud med ett nästan vildt uttryck i sitt ansigte, Satt ja är myndig och attingen makt på jorden ska förmå mig att återvända till Lifford Grange. -4Det är endast postkarlens knackning4, sade Mary, och ett ögonblick derefter hörde hon Maurices röst i farstun. Han har kommit tillbaka. Har han icke? utropade Gertrud. Det dröjde några minuter innan: han kom upp för trappan. Han bade gått in i ett rum på nedra boiten. När han inträdde i det, der Gertrud och Mary suito, var han blek som döden. Hans ansigtsuttryck, hela hans ssätt voro förändrade mot hvad de varit när han anländt på morgonen. Då röjdes, midt ibland sinnesrörelse och oro, likväl fröjd och hopp; men nu hade hans ögon ett mörkt, oroligt uttryck, och han tycktes vara elt rof för den pinsammaste obeslutsarshet. Lidelse och samvete kämpade i denna stund en härd strid i hans själ. Den ena var stark och vild, det andra svagt, och striden var ojemn. (Forts.)