Aftonbladet – 8 februari 1862, sida 3

aktigt, isynnerhet med afseende på åtskilliga antecedentier. Komiten borde äfven erhålla uppdrag att på lämpligt sätt söka anskaffa medel till bestridande a de första kostnaderna. Konsul H. Davidsson erinrade om att en komitå för ändamålet redan vore bildad i Södertörn, och hemställde huruvida icke båda kunde sammanslås. Hade förslaget blifvit väckt för några år sedan, då konjunkturerna voro gynsamma för sjöfarten och handeln, samt frakterna höga, skulle det rönt vida lifligare intresse än nu, då konjunkturerna i allmänhet äro dåliga. Många andra frågor utom dem om vintersjöfarien borde af komiten utredas, och deribland i främsta rummet den om eganderätten till Nynäs och på hvad vilkor den kunde öfvergå till dem som anlade hamnen och jernvägen. Talaren uttryckte slotligen sin förundran, att vid ett tillfälle, då så många för saken nitälskande personer voro samlade, icke en lista funnes framlagd för tecknande af bidrag. ; Ordföranden upplyste med an edning häraf, att en lista blifvit till-honom aflemnad och funnes tillgänglig för dem, som derå ville teckna sig. Hr Jean Bolinder förordade lifligt projektet, då äfven persontrafiken om sommaren med utlandet och andra orter i Sverge skulle deraf skörda stor vinst. Sålunda hade äfven London sin uthamn i Blackwall, med ofantlig persöntrafik och der passagerarne vanligtvis ginge i land. Talaren hade ofta, då sjöfarten vore stängd, nödgats införskrifva behöfliga artiklar öfver Göteborg samt vidare på jernoch landväg, hvilket ieke skulle behöfts om uthamn funnits-vid Stockholm. Komiten borde dock undersöka om någon annan hamn kunde vara lämpligare. Grefve Taube instämde i hr Sohlmans förslag, att komitåns undersökningar må blifva så omfattande som möjligt, samt föreslog komitåledamöternas antal till 6. Grosshandlaren Muren hade såsom icke varande Stockholmsbo ämnat vid detta tillfälle endast blifva åhörare, men hvad som här förefallit förmådde honom att yttra några ord om den erfarenhet han haft af med denna likartade angelägenheters behandling. Han trodde sig nemligen ha märkt, att vid strider mellan olika åsigter blir den sista tillflykten för motståndarne till ett å bane bragt företag vanligen att påyrka vidlyftiga undersökningar. Han ville ej säga att så varit förhållandet här, men han trodde dock att man icke borde sträcka undersökningarna för vida. Att t. ex. undersöka huruvida banan vore för Stockholm fördelaktig i merkantilt hänseende vore helt och hållet öfverflödigt. Det vore ju känd och afgjord sak, att hvarje kommunikation, vore det än blott en ridväg, är till fördel för den ort, som deraf kommer i besittning, och om någon här påstått, att en jernväg till Nynäs icke skulle vara för Stockholm fördelaktig i merkantilt hänseende, så måtte det ha berott på ett missförstånd och man dermed egentligen velat säga, att fördelen ej stode i förhållande till kostnaderna. Det gladde emellertid talaren att finna, det man nu ändtligen i Stockholm börjat visa någon värma för jernvägsanläggningar. Hade detta intriffat förr, så stode icke staden så tillbaka i detta hänseendesom nu är fallet, då den står der med en fattig station uppe bland bergen, medan både Göteborg och Malmö ha bangårdar, som äro verkliga paläer. Stockholm behöfde dock endast vilja det, för att detta förhållande skulle förändras. För inen stad i Europa funnes ett så vackert jernvägsförslag uppgjordt som för Stockholm. Och staden får det verkställdt endast staden vill det. Staten verksiäller det genast, blott Stockholm visar något intresse för saken — åtminstone är det min öfvertygelse, tillade talaren försigtigtvis på slutet. Andra städer, yttrade talaren vidare, hade fått bittert ångra, att de icke från början sammanbundit sina jernvägsstationer. I London sökte man nu göra det genom banor under jorden; på andra ställen söker man vinna målet genom att bygga banor utomkring städerna. I Stockholm kunde man nu, bara man ville, få en jernväg midt igenom staden, så att man kunde efter behag skicka en vagn till Nybrohamnen, en annan till Kornhamn 0. s. V., men staten kan ju icke truga på staden dessa förmåner, om staden icke vill ha dem, — I fråga om Östersjöns navigabilitet vintertiden ville talaren endast anmärka, att det faktum, att den någon gång ligger sig, väl ingenting i saken bevisar. Man hade ju exempel på att äfven Bälterna någon gång lagt sig, men icke har man derföre upphört att aesla dem vintertiden. (Bifall.) Hr IHierta ansåg af vigt, att man gjorde sig reda för hrad man egentligen vill utreda och icke sväfvade ut alltför mycket i rymden och icke heller inblandade saker, hvarom här alldeles icke vore fråga. I talarens tanka vore väl frågan i sjelfva verket den, huruvida anläggningen af den ifrågasatta hamnen och banan vore af det behof påkalladt och kunde ha att vänta en sådan trafik, att den kunde komma att löna sig såsom privatföretag, eller om denna är tilläfventyrs vore af så stort fosterländskt intresse, att den borde af staten bekostas. Hvad åtskilliga talare här yttrat-om vigten af kommunikationer, om fördelarne för de egendomar, i hvilkas närhet en jernväg stryker fram 0. 8. v., vore allt saker som af ingen bestrides, men de gällde i fullkomligt lika hög grad om hvilken bana som helst, fördes den än till den mest orimliga punkt man kan tänka sig. Hvad man. yttrat om Östersjöns. navigabilitet ville talaren heller på intet sätt draga i tvifvelsmål. Man har sett värre saker än så utföras, erinrande talaren exempelvis om Nordpolsexpeditionerna. : Dock ville talaren med afseende på ett af de uppgifna fakta nämna; att för honom blifvit uppgifvet, att vid det tillfälle, då ångaren Sten Sture genombröt is af uppgifven tjocklek, hade en ränna förut blifvit uppsågad, så att fartyget hade blott att trycka undan isen. Talaren ansåg äfven, att i detta hänseende ej borde alldeles förgätas de upplysningar kapten Willman vid ett föregående möte lemnade angående ångfartygs förmåga att bryta is. Frågan vore dock icke hvad som i detta och andra hänseenden till äfventyrs kan vara möjligt att verkställa, utan huruvida föroj i RR äro sådana att man yr på dessa möjligheter bygga antagandet, att nåjon vinterralik af den Grtydenhet, att den bör ranleda de dyrbara anläggningar, som här blifvit ifrågasatta. Talaren för sin del kunde icke undgå att fästa någon re vid de omdömen, som i detta afseende vid det föregående mötet afgåfvos af en samling män, hos hvilka icke saknades hvärken insigter eller erfarenhet, och om hvilka man väl icke gerna kan af någon rimlig anledning påstå att de skulle vara fiendtliga mot Stockholms intresse... Talaren kunde icke undgå att tillmäta d mästan utan invändning från någon då närvarande uttalade omdömen större vigt än de enstaka omdömen i motsatt riktning som här låtit förspörja sig. Det gåfves emellertid exempel på; att då någon person med ifver arbetade för en ide och dervid I så långt, att han till och med gjorde sig till martyr för densamma, så kan icke sällan den allmänna uppmärksamheten och det allmänna intresset derigenom dragas från föremål; som deraf vore mera förtjenta.: För sin del ansåg talaren att ett. sådant här också verkligen funnes. Han trodde nemligen, att det för Stockholm vore af