Aftonbladet – 7 februari 1862, sida 3

konungen sin föreäkran, att han hädanefter som hittills skall slita sig till konungen. Garibaldi har af konungen blitvit invigduti alla de diplomatiska underbandlingarne. Uti en korrespondens från Turin af den 28 Januari läses följande: Grefve Vimercati anträder i dag sin återresa till Paris. Att grefvens sändning, oaktadt dess privata karakter, varit af stort inflytande .på de-närmaste tilldragelsernas utveckling, kan ej.betviflas. Det kejserliga brefvet har innehållit nya bevis på de vänskapliga sympatier, som kejsar Napoleon -hyser för konungen och den italienska saken. Men likväl innehåller detsamma den bestämdaste varning, att ej börja något krig med Österrike. -Denna varning var måhända ej helt och hället onödig; ty Vietor Emanuel är, enligt sin karakter, vida mera böjd för att med österrikarne vexla kulor än diplomatiska noter. .Dertill tror konungen personligen mera än hans ministrar på möjligheten -af ett plötsligtkriviskt beslut af kejsar Frans Josef i följd af österrikiska militärpartiets öfvervägande inflytande. Då likväl, i följd af.den nya ifver, med hvilken franska kabinettet bemödat sig att utverka en tillfredsställande lösning af den romerska samt till. och med den venejanska frågan, det hopp blifvit väckt, ait den italienska saken äfven på fredlig väg kan föras framåt, emedan Napoleon uti ofvannämnde bref framställer helt och hållet lugnande utsigter, så är allt skäl för handen till det antagandet, att Vietor Emanuel, öfvertygad om franska kejsarens goda afsigter. sändt med grefve Vimercati ett tillfredsställande svar till kejsar Napoleon. General Kalergi hade ankommit till Turin ch till -konung Victor Emanuel öfverlemnat sitt kreditiv såsom utomordentligt gresiskt sändebud. Kalergi, som tillika är ambassadör vid franska hotvet, skulle blott en månad uppehålla sig i Turin och efter sin afresa qvarlemna en legationssekreterare såsom -Grekiands representant. Ett band af 150 stråtröfvare, kommenderadt af bandithöfdingen Edvard Kramer. hade lemnat Rom för att begifva sig till Brindisi. De bourbonistiska utskotten förbereda nya uppror, och -en hord banditer hade lyckats landstiga på neapolitanska kusten, vid San Benedetto. :Enligt -sednaste underrättelser från Malta hade den bourbonistiska reaktionen derstädes samlat 960 -så kallade frivilliga, hvilka afvaktade ett gynsamt tillfälle att kunna landetiga uti: Calabrien. Denna nya bourbonska hord bestod till större delen af spaniorer och österrikare. Uti Faenza blef nationalgardets öfverete-hr Strochi den 16 Jan. mördad medelst en dolkstöt. Presidenten för civilrätten i Rom m onsignore Cuiffo mördades den 29 Jan. af en viss Savroni, som genast häktades. GREKLAND. Enligt underrättelser från Athen af den 25 Januari, hade ministeren Miaulis afgått och nytt kabinett blifvit bildadt af Kanaris, sedan en folkdemonstration egt rum till dennes förmån. Militären hade blifvit konsignerad och stadens gator genomkorsades af patru!ler. TURKIET. Enligt telegram från Wien af den 30 Jan. nade den fanatiske presten Nikophor i stälet för Luca Vukalowich öfvertagit högsta befälet öfver de upproriska uti Herzegowina. Från Ragusa telegraferas den 30 Januari, att turkiska trupperna framryckt från Poglitza ända till Glaveka utan motstånd. Insurgenterna hade skingrat sig och endast omsring 100 af dem voro ännu samlade i trupp. Derwisch pascha hade med 15 bataljoner milis och 800 baschibozuks omringat den ipproriska rajahn i Slimnica, samt tillbakarängt hans trupper till bergstrakten vid Zubzi. De byar och vägar som varit besatta voro i turkarnes våld, och förbindelsen med Ragusa var återställd. AMERIKA. Uti ett bref från Newyork läses följande skildring af den bekymmerslöshet, hvarmed nan i de norra staterna framlefver sitt lif i in hvirfvel af nöjen och förströelser: Här kulle man alldeles icke märka, att landet står under vapen, om ej de till södern marscherande trupperna passerade staden. Nöen, lyx och offentliga lustbarheter jaa hvarundra. Lyx och slöseri herrska nu som örr i Newyork, likaväl som uti österns öfriga stora städer, och om någon klapan skall kunna vara befogad, så synes det mig vara öfver len stora sorglöshet och det ullt för stora ättsinne i de högre kretsarne af samhället. 3å skrifver i dag en korrespondent till Evening Post4 trån Washington: Ett af de vest framstående dragen af -härvarende lif itgör den fullkomliga sorglöshet, som intaser alla. Från fru Lincoln, som far på pronenad i sin praktfulla vagn, och br Lincoln, som förströr sig med taskspelaren Herrmans tonststycken, ända ned till de office:arne, som muntert deltaga i alla baler, sy1as alla vara intagna af den öfvertygelsen, stt närvarande tid synnerligen egnar sig för aöjen. Ingenstädes har jag varit i stånd att apptäcka det ringaste allvar, Öfverallt blott skämt och glädtighet. Den som vill-se saternas allvarsamma sida och tala om lanlets kr tiska läge, betraktas af alla, me indantag måhända af några äldre män, såsom en odrägligt tråkig menniska. Man nåste nästan tro, att landets alla efter nöjen örstande personer samlats i Washington; ty ngen synes bekymra sig om något annat, in om sina nöjen. På gatorna trängas offiserare och soldater, alla jagande efter lustvarheter, och unga :kavalleriofficerare låta sina sablar skramla och sina sporrar klinga uti danssalarna så väl som i restaurationeria. Bedröfvade ansigten ser mean blott i de trakter, som blifvit förhärjade af kriget. POE SIE OP SKE