Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 3

Rältegångsoch Polissaker. Rådhusrättens afdelning för tullmål. Åtalet mo: sjötullsinspektionens föreståndare. Ransakningen i detta vidlyftiga mål, som den ena rättegångsdagen efter den andra tilltager i omfång genom de nya angifvelser som inkomma möt sjötullsinspektionens föreståndare, fortsattes i går. A svarande sidan inställde sig de båda tilltalade, öfverinspektoren Jungstedt och kontrollören Svensson personligen, och begärde.advokatfiskalen Tham, för att underlätta rättegången, att till en början få framställda några frågor, hvilka han yrkade att de tilltalade, hvar för sig förekallade och hörde, måtte besvara. Som samma frågor framställdes till bådå svarandena, och detas svaromål i de flesta fall öfverensstämde, anse vi onödigt upprepa frågorna och svaren till hvar och en af dem, utan angifva de särskilda svaren endast så vidt RR skiljaktighet förekom mellan öfverinspektor Jungstedts och hr Svenssons yttranden. Vi upptaga här nedan frågorna, äfvensom svaren 1 den ordning de framställdes: 1:o Begärde hr Tham att få upplysning om och på hvad sätt lyftningen och fördelningen af beslagsoch bötesandelar tillgåttunder de år, hvårom fråga var. Härå genmälde hr Jungstedt, att vid lyftnin geh af penningarne så tillgått, att beslagsoch bötesmedlen at konfiskationskontorets inspektor öfverlemnats till sjötallsinspektionens föreståndare, antingen öfverinspektoren eller ock kontrollören, som mottagit penningarne och derå lerånat ett interimsqvitto. :Jemte penningarne fanns från konfiskationskontoret bifogad en qvittence-blankett, som, efter afdrag af afgående poster, utvisade den behållna inkomst, hvilken äterstod till fördelning. Sedan sjötullsinspektioned mottagit medlen, uppgjordes fördelningen vanligen under åren 1857, 1858 och 1859 af öfverinspektoren; men för år 1860 hade han envast undantägsvis uppgjort densamma, då kontrollören Svensson var frånvarande; annars hade under år 1860 fördelningen uteslutande uppgjorts af kontrollören. Sedan en uträkning härom p konceptstämningarne egt rum, och inspektionen afdra: it sig tillkommande lott, hade resten af peniningarne lemnats till en af beslagarena, vanligen någon öfveruppsyningsman, hvilken anfört beslaget, jemte det qvittence från konfiskationskontoret, som utvisade behållna tillgången och fördelningsräkningen, hvarefter nämnde öfveruppsyningsman tillställt hvar och en sin andel, sedan fördelningen blifvit granskad och befunnen riktig. Nämnde ie hade sedan, med uppgift att fördelningen blifvit godkänd, återställt de till honom lemnade papper, hvarefter sjöttllsinspektionen u. bytt sitt interimsqvitto hos konfiskationskontoret mot det. nu: af sjötullsinspektionen qvitterade, förut omnämnda blankettqvittencet. Tham bestred dessa SF i så måtto, att ån påstod det öfverinspektoren Jungstedt: äfven för år 1860 uppgjort de flesta fördelningar — et förhållande, som han åtog sig att styrka. Med hänseende till ifrågavarande punkt uppgaf kontrollören: Svensson alldeles detsamma som öfverinspektoren Jungstedt, endast med: den förklaring, framkallad af advokatfiskal Thams fråga, att i fall den na eller andra påskrifvit qvittencket till konfiskationskontoret; detta naturligtvis Skett å inspektionens vägnar. Ibland hade båda sjötullinspektionens föreståndare påtecknat ifrågavarande qvittence. 2:0 Uti förklaringarne uppgifves, att generaltullstyrelsens för den 29 ke 1840 och 3 Mars äng see stadganden icke ega tillämplighet å s. k. seglationsmål, eller mål angående si: gillbrott, olaga lastning, lossning m.m. Afhvad anledning och på hvad grund har inspektionen då, med stöd af och under åberopande af sistnämnda föreskrift af den 3 Mars 1860, fordrat ersättning för en förlorad lott i nyssberörde mål? Härå genmälde hr Jungstedt, att sjötullsinspektionen ansett sig dertill berättigad, så mycket mer som den varit berättigad rg hälften, ; eller återstoden af bötesmedlen, sedan Kronan tagit sin : hälft. Efter konventionens tillkomst hade sjötullsinspektionen till RBS fördel afstått denna rätt, hvaremot tullbetjeningen afstått åt kontrollören enkel lott i allå beslägsmål, och ansåg hr Jungstedt, att fördelen härvidlag varit på tullbetjeningens sida. Advökatfiskal Tham gjorde med anledning häraf den frågan, om icke tullbetjeningen före 1857 i seglationsmål; som rörde den finska och inrikes bevakningen, uppburit bötesmedlen ensam, hvilken fråga besvarades med ja, hvarpå advokat: fiskalen begärde att få veta hvem som emyndigat sjötullsinspektionen, att uti ifrågavarande mål efter (S57 Itaga enkel lott. Härpå genmälde hr Jungstedt, att sådant skett genom muntlig öfverenskommelse mellan kontrollören och vederbörande betjening, som godvilligt erbjudit sig att afstå enkel lott af bötesoch beslagsmedlen uti ifrågavarande mål, med vilkor att kontrollören åtog sig att instämma mälen. Hr Tham bestred riktigheten af denna uppgift, under förklarande, att åklagarekallet i dylika mål, lika litet som 1 andrå mål, hvilka rörde förbrytelser mot tullstadgarne, tillhört sjötullsinspektionen, utan hade detta ålegat tullfiskalerna samt, efter dessa tjensters indragning, allmän aktor eller advokatfiskaleh. Med afseende på samma fråga afgaf hr Svensson helt-enkelt den förklaring, att han ansett sjötullsinspektionen berättigad till enkel lott ati ifrågavarande mål på grund deraf att sjövullsinspektionen uppträdt sol åklagare deri. Advokatfiskalen Tham anmärkte äfven häremot, att sjötullsinspektionen aldrig varit -dertill befosad, htan hade detta åliggande före 1859 till ört tollfiskalen, och sedan dessa tjenster indrasits advokatfiskalsembetet. 3:0 Har inspektionens föreståndare gemensamt eller hågorf at dem särskilt haft eller har vederbörantes förordnande att vara åklagare eller akor uti rättegångsmål vid Stockholms rådhusrätt? På denna fråga svarade hr Jungstedt nej, men illkännagaf derjemte, att sjötullsinspektionen 108 generaltullstyrelsen anmält, att inspektionen nstänit målen, hvilket : fått. utan anmärkning passera. Hade någon. olaglighet förefunnits härridlag, hade det tillhört vederbörande tullfiskal Her advokatfiiskalsembetet ätt anmärka saken, fråga om detta förebärande genmälde hr Sverson, att han ej kände till något förordnande at vämnde beskaffenhet, utan hade han handlat på od tro efter: de tillsägelser och uppgifter och ammal som: han erhållit af öfverinspekoren, sjelf hade han aldrig undersökt förhållanH utan litat på ofelbarheten af hr Jungstedts rd. 4:0 Hvarföre här ej inspektionens föreståndare å sätt före 1853 egt rum, underskrifvit beslsagsappoörterna till: konfiskationskontoret eller deruti nmält att de varit närvarande? SER DIE ET BÄ en Sh PS ST PN re FEV vt REN