Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 3

SS Ne De engelska stenkolsverken. Ur Englands vidsträckta stenkolsgrufvor upptagas årligen omkring hundra millioner tunnor stenkol till ett värde af tjugo mill:r , och ungefär enfjerdedels million menniskor äro sysselsatta i dem. Dessa grufarbetare voro fordom ett slags barbarer och bildade egna kommuner för sig sjelfva, hvilka stodo i blott föga beröring med verlden derutanför; nyligen ha de blifvit något mera civiliserade, och söndagsskolor, nykterhetsföreningar och metodism ha ej underlåtit att göra! sina verkningar. Blott till. sitt yttre skilja sig grufarletarne från andra arbetare; de äro till största delen små, oproportioner-. ligt bygda, med krokiga ben, utskjutande bröst och hängande armar; kinderna äro infallnå, pannan låg, kindknotorna starkt utbildade. De skickliga stenkolsarbetarne betalas bättre än andra och lefva derföre bättre än dessa. Anda till för kort tid sedan visste: man för öfrigt i England mycket mera om de svarta i Afrika än om de svarta kolmenniskorna i Durham och Northumberland, och först på sista tiden har man börjat mera sysselsätta sig med deras ställning och lefnadsförhållanden. Vi vilja här efter Allg. Preuss. Zeitung meddela några ytterligare uppgifter om de engelska stenkolsgrufvorna och deras arbetare. Klockan 4 på morgonen går en ropare genom byn och ropar vid hvarje hus, att det är tid att stiga ned i grufvorna. Snart komma nu arbetarne ur sina stugor, försedda med grufvoljus, en kanna med kallt tå och andra lifsmedel samt verktyg. Alla samla sig vid grufvans öppning och stiga på en signal af inspektoren ned, d. v. s. bli i en säkerhetslår?, som liknar en sig lodrätt sänkahde jernbansvagn, på fyra eller fem minuter lätt och beqvämt befordrade till ett Nun af 1200 till 1500 fot ned i jorden. Nedkomna till grufvans botten, tända arbetarne sina. ljus samt rusta sina verktyg och Davyska säkerhetslampori ordning; en uppsyningsman der nere säger: hon är säker (grufvan), och nu börjar vandringen till de inre schakten.. Två och två skrida arbetarne framåt, först på den öppna och temligen breda hufvudvägen, derefter på bergverkets mindre vägar, der de äro nödsakade att gå srokiga och nedhukade, så, att. arbetarnes kropp : ofta liknar ett frågetecken. Snart måste grufkarlarne blåsa ut sitt bart brinnande :tjus -och begagna säkerhetslampan, emedan djupare i grufvans inre en betydlig mängd: af den farliga grufgasen (kolbunden vätgas) finnes och explosion kunde förorsakas af en obetäckt låga. Efter långa vandringar genom en nästan outgrundlig labyrint .komma grufkarlarne slutligen till det ställe, der: arbetet kan börja. En slägga och en:haecka äro deras enda verktyg, och med. dessa och ett par kilar måste deframskaffa stenkolen ur jordens inelfvor. Vid unna stenkolslager beror det hufvudsakligen på arbetarens skicklighet; i dem ha armen s;ch-släggan föga utrymme och man har ej Sr R svängrum att tifva släggan fart. Pill följd häraf måste arbetarne hopböja roppen på ett fabelaktigt sätt, de falla på fet ena elier på båda knäna, lägga sig på ida eller på rygg, sätta sig ned i en hunde ställning 0. s. v. När lagret är både vårdt och tunnt, komma arbetarne i en ymig svet ning, hvilken tillsammans med ruttande trä. och: djur-substaneer är högst :ngripande och skadlig, enär det finnes föga ler intet laftdrag. Det. inre af en sådan grufva liknar en un