Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 2

Ett bref från Victor Hugo rörande dödsstraffet. Anledningen till detta från den frejdade skalden till Independance Belge ställda bref är i korthet följande. I flera belgiska bld hade införts ett poem, undertecknadt V. Hugo, och innehållande en böneskrift till konung Leopold för några i Belgien lifdömda. Independance, som hyst betänkligheter rörande äktheten af poemet, och derföre ej intagit detsamma, erhöll i dessa dagar från den i frivillig landsflykt på Guernsey lefvande skalden följande skrifvelse: M. H. Jag lefver här iensamheter, och sedan två månader isynnerhet sysselsättes jag af ett träget arbete till den grad, att jag ej mer vet hvad som tilldrager sig i den yttre verlden. I dag kom en vän till mig med flera tidningar, innehållande ganska vackra verser, i hvilka nåd begäres för nio till döden dömda personer. Under verserna fann jag mitt namn. Dessa verser äro icke af mig. Hvem författaren emellertid än må vara, så tackar jag honom: När fråga är om att rädda hufvuden, så finner jag i sin ordning, att man begagnar mitt namn, ja : till och med att man missbrukar detsamma. Och jag tillägger, att för en sådan sak som denna synes det mig nästan ormöjligt att missbruka det. Här gäller, om någonsin, att ändamålet helgar medlen; Må författaren. emellertid tillåta mig att gifva honom äran för dessa verser, hvilka, jag upprepar det, synas mig ganska vackra. Och till denna tacksägelse bifogar jag ännu en, den nemligen att ha gjort mig bekant med det hemska målet i Charleroi... Jag betraktar hans verser såsom ett till mig stäldt vädiande; de utgöra ett slags inbjudning till mig att höja min: röst, i det de erinra mig om de bemödanden jag under andra likartade. förbållanden gjort, och jag tackar honom för denna ädla påminnelse. Jag besvarar nu hans vädjande, och förenar mig medhonom för att söka bespara Belgien dessa nio hufvudens fall. Han har vändt sig till konungen; jag vän der mig till nationen. Detta mål är för Belgien, då man betraktar det ur framåtskridandets synpunkt, en af dessa kriser, ur hvilka folken framgå antingen med förminskadt eller förstoradt rykte. Jag besvär den belgiska nationen att här visa sig stor. Det beror ögonskenligen mu på henne huruvida denna förfärliga guillotin skall på hennes torg nio gånger å rad göra 1tjenst eller icke. Ingen regering emotstår opinionens tryckning i mildhetens heliga riktning. Att icke vilja ha schavotter bör vara den första viljan hos ett folk. Man säger: Hvad folket vill, det vill Gud?. Det beror nu af er, belgier, huruvida man om er må kunna säga: Hvad Gud. vill, det vill folket! ; i befinna oss nu i nittonde århundradets dystraste ögorblick. Sedan tio år går civilisationen märkbart tillbaka. Venedig är belastadt med kedjor, Ungern har erhållit munkafle. Polen undergår tortyr: allestädes