Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 2

sig: Possessionalen Å. Grönvall på Lisma i Huddinge socken, med en daglig tillverkning af 450 kannor; arrendatorn N. J. Forssmar på Juringe i samma socken, med 500 k:r: possessionaten 5. G. Dahlström på Ahlby i Botkyrka socken, med 550 k:r ; löjtnant C. A. Odelberg på Flemmingsberg i Huddinge socken, med 450 kannor; destillatorn L Blackstadius på Appelviken i Bromma soc: ken, med 600 k:r; löjtnant H. Hammarsköld 1 Wängsjöberg i Gottröra socken, med 00 k:r; destillatorn C. Z. Titz på Wiggebyholm i Täby socken; med 500 k:r; arrendatorn C. Holmqvist på Brandalsund i Yttergerna socken, med 500 k:r; kammarherrer A. Braunerhjelm på Sund i Edebo socken. med 450 -k:r; landtbrukaren F. Strids erg rå Norr-Jersjö i Söderby Carls socken, med 450 k:r, samt bagaren P. Lundholm på Lilje holmen i Brännkyrka socken; med 500 kannors tillverkning. — I Westerås äro 120 hundar anmälda till beskattning. — I Lund äro 204 hundar anmälda till skattskrifning. Afgiften är anslagen till stadens söndagsskola. — Rörande utarrendering af kronans egendomar har Skaraborgs läns hushållningssäll skap afgifvit ett infordradt yttrande, hvilket läses i Januari-häftet af sällskapets tidning. Hushållningssällskapet yttrar der: Då det vore en ojäfaktig praktisk san ning, att hinder i en fri och obehindrad brukningsrätt, jemte en massa konrroller, som alstra osäkerhet vid innehafvandet, för svårade, om ej omöjliggjorde, all rationel brukning, samt åstadkomme just det lagstiftningen borde afse att förekomma, elle jordens försämring genom fortgående utsug ning, ansåg sällskapet de anlednifgar til: sådana förhållanden, som otvifvelaktigt lågs i nu gällande lagstiftning, framför allt och) främsta rummet böra för framtiden undanrödjas. Till sådana anledningar ansågos höra: förkortade arrendetider; den i lag nu grundade svårighet för spekulanter alt kunne i egentlig mening med hvarannan konkurrera; föreskrifter, som försvårads oct betungade innehafvandet och följaktligen afskräekte insigtsfulla och förmögna persone: att förvärfva sig arrenderätten; och i all mänhet ella sådana förhållanden, som motverkade innehafvarens intresse, att försätt: och bibehålla jorden i god och ständigt fortgående förbättring. Det kunde väl synas. som en lagstiftning, för mycket adopterand dessa åsigter, skulle hufvudsakligen komm: att gagna innehafvaren, med åsidosättand af egarens fördel och säkerhet; men då såsom ostridigt finge erkännas, atten sak, son mot afgift ständigt utlånades, om den ständigt fortginge i försämring, slutligen skullc lemna ringa eller ingen inkomst för egaren. syntes älven staten, vid bortarrendering a: sina egendomar, böra gifva blifvande innehafvare deraf såtstor. frihet, som med sta tens egen säkerhet och fortgående tidsenlig brukning vore nödvändig. Hushållningssäll skapet ansåg derföre, på dessa och fler: andra skäl såsom hufvudgrunder, vid en möj ligen förändrad lagstiftning i fråga om kronogodsens framtida utärrendering och förvaltning, böra bemäras: Att arrendetiden utsträcktes till trettio år; att optionsrätten upphörde och maximibestämmelsen försvunne; att arrenderätten förvärfvades genom fri täflan; att afträdande arrendator vid arrendets slut finge under fem år åtnjuta det belopp, hvarmed en nästblifvande arrendesumma öfversköte den arrendatorn sjelf erlagt; att brukningsrätten ej inskränktes i vidsträcktare mån, än att hälften af: åkerjorden skulle ligga i vall och att det skulle åligga arrendatorn att sednast inom tio år från arrendets början hafva sådant verkställt; doek att, der naturlig äng funnes, afdrag derför måtte kunna. ske efter synerätts bestämmande, samt att försäljning af gräsfrö och foder från egendomen förbjödes; att ett minimibelopp, till skyddande af kronans säkerhet, att arrendesumman, af tillfälliga pu NE ej skulle blifva för låg, bestämdes af sakkunnige män, och hvarunder arrendet ej finge bortslås, utan efter förnyade auktioner ; att arrende-auktionerna hölles endast på ett ställe, helst inför konungens befallningshafvande; att byggnadsskyldigheten med årsberäkning upphörde, och att arrendatorn i stället skulle erlägga a afgift, beräknad efter viss procent af arrendesumman, till en för all kronans jord gemensam byggnadskassa, hvarur nybyggnadsskyldighet bestredes; hvaremot arrendatorn på egen bekostnad hade att fullgöra all underhållsskyldighet; att all jord, som vore att hänföra till skog eller till endast skogsodling tjenlig mark, från arrendet skildes och ställdes under roans förvaltning; samt att arrendatorn hvarken finge utsyning eller betesrätt derå; och slutligen att vid hvarje nytt arrende genom synerätt-bestämdes om och hvilka torp och arbetshemman borde nedslås; vid hufvudgården, under enahanda: bestämmelser, som för denna, bibehållas; eller ock derifrån afskiljas samt särskildt och med samma föreskrifter, som hufvudgården, på arrende utbjudas och bortauktioneras. — Af Svensk författnngssamling för år 1861 har n:r 79 i dag utkommit, innehållande K. M:ts kungörelse, angående ändringar och tillägg i stadgan af den 31 Januari 1855. om mått och vigt, äfvensom i den sämma dag för justerare af mått och vigter utfärdade instruktion; daterad den 29 November 1861; transsumt af K. M:ts skrifvelse, angående justering och begagnande af särskilda postvigter; cirkulär angående edsformulär för lärare vid elementarläroverk. — Generalpoststyrelsen har meddelat