Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 3

mäktiga matmoder. Som emellrrtid Nanor för sin del ledes af ett godt hjerta, så föra: de förvecklingar, på hvilka hon ytterst ut öfvar ett icke ringa inflytande, alla. fill er lycklig utgång. Såsom flertalet af stycker af denna-art, gör denna komedi icke någo djupare intryck, men underhåller likve åskådarens intresse genom den fyndigt lagde intrigen och en ledig, flytande dialog. Spe let är också i allmänhet ganska jemnt oc! godt. Fru Almlöf har ådragit sig särskilc uppmärksambet för sitt uppträdande i en fö; hense ny-genre. Hon spelar newligen der 75-åriga madame de Mainteuon — en upj: gift ingalunda lätt att lösa för en ung skå despelerska... Fru -Almlöfs ganska. god: masque kan visserligen. icke heller alldeles dölja ungdomen, som förråder sig ut gång, i rörelser o. s. v., men hon lyckas på det hela taget ganska bra. Man hår isynnerhet allmänt ansett en grälscen måilan. markisinnan och Nanon (fru Pousette såsom en af de intressantaste episoderna stycket, och den gifves af båda de de medverkande skådespelerskorna på ett sätt. som ingen gång förfelat att framkalla er allmän munterhet bland åskådarne. De för öfrigt mest framstående rolerna-äro konun gens, spelad af hr Torsslow, hertigens vf Maine, spelad af hr Bohman, lord Bolintbrokes, spelad af hr Kinmansson och mearkisinnan Brissacs, spelad af mlle Forsman. Det i fredags på fru Thorells receti å Södra teatern för första gången uppföra lustspelet Ormar i gröngräset är ett ganska underhållande stycke. Olikt flertalet af bearbetningar för vår scen af utländska sty cken, hvilka gifva sig ut för att vara lokcliserade, är detta stycke verkligen lokelseradt. Gemenligen inskränker man sig ut utbyta de främmande namnen på orter oci personer mot några svenska ortoch per son-namn, under get man låter hela det inre väsendet fortfarande förblifva så oförändradt. att der till och med talas om saker och förhållanden, som här i landet alldelesicke finnas. V: erinra exempelvis huru ofta man i sålund: lokaliserade? stycken fått höra talas om Vor i fonderna, om utmaningar och duel!er, m. fl. för oss alldeles främmande saker... I förevarande stycke har bearbeta ren, -hr F. Hedberg, vid lokaliseringen ganska sorgfälligt sofrat bort allt främmande och påtryckt såväl det hela som de särskilda karaktererna en svensk prägel.. Vi ha velu:i särskildt fästa uppmärksamheten på denr omständighet, emedan det synts oss som om de, hvilka förse våra teatrar med bearbetningar af utländska stycken, i allmänhet väl mycket förbise den dock nära tillhands lggande utvägen, att genom något litet tillgörande utöfver blotta öfversättningsarbetet göra sådana 4 bönen som dertill lämpa sig. vida mera pjutbara och tilltalände för den svenska publiken än som kan vara fallet, der allting rörer sig i för densamma allde les främmande och okända förhållanden. De ormar i gröngräset, hvilka skildras i stycket, äro ett par äkta makar, som finna sin lust och gamman uti att hvart de komnia stifta kif och oenighet: mannen för att taga hämnd för det tyranni han har att uthärda af sin hustru, denna sistnämnda åter för alt gifva luft åt inbiten elakhet och skadebegär. Scener och situationer äro tecknade med mycken sanning och förete flera pikanta momenter. Stycket, hvars handling rörer sig i en landsortsstad inom kretsar tillhörande medelklassen, gifves med särdeles godt samspel, och Södra teaterns i denna senre företrädesvis lyckliga, skådespelare ha deri erhållit för dem särdeles lämpliga och acksamma uppgifter. Vi anse-oss icke, itan att begå en orättvisa mot de öfriga, unna särskildt nämna någon såsom förerädesvis framstående, då alla på ett verkigen förtjenstfullt sätt fylla sina platser.