Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 3

rn ons on Utrikes korrespondens. Wien den 17 Januari. Under våra kamrars ferier och till-följd af den hemlighet, som finanskomiten ler sina skäl att iakttaga rörande sina öfverläggningar, bar ; reg Rechbergs resa till Venedig i några dagar uppskrämt. våra tidningar och Wienerkorrespondenterna: Man har framkommit med alla möjliga sle Pg om denna resa. Den mest sprid a och af tidningsskrifvarhe helst omfat tade tolkningen är, att markis Lavalette i Rom enträget uppmanat Frans II att afresa. Då denne vägrade, skall markisen ha vändt sig till den. romerska curian. Plutligen skall Frankrikes nya sändebud i Wien, hertigen af Gramont, här ha försökt förmå Österrrike att understöda dessa bemödanden. Jag behöfver ej säga er, att af allt detta sqvaller icke ett enda ord är sannt mera än på sin höje att markis de Lavalette skall ha gjort exkonangen af Neapel förestöllningar, samt att det är tvifvel underkastadt, att franska sändebudet derefter vämdt sig till Vatikanen, åtminstone i de föga diplomatiska ter mer, som vissa tidningar påbördat honom. Hvad beträffar de konferenser, som markis de Gramont skall i detta ämne haft med vår utrikes minister, så är hvad man derutöfver tillagt om dem ren dikt. De franska: statsmännen äro alltför kloka att vilja utsätta sig för ett nekande svar af kabinettet ; Wien, hvilket icke skulle uraktlåtit att åberopa Ziricherfördraget, hvars ordalydelse blifvit, för att begagna vårt kanslersembetes språk, noggrannt iakttagen af Österrikei två i afseende på Italiens angelägenheter. Men hvad kan då grefve Rechberg verkligen ha att uträtta i Venedig, der han fört ordet 1 flera kabinettskonseljer? . Jag tror mig visst icke vara mera än andrajinvigd i våri hofs hemligheter, men man får ej lemna u: sigte, att grefve Rechberg i kabinettsrådet i inskränkt mening. tills vidare äfven har flot tens angelägenheter om händer. Det är lätt att inse, att kejsar Frans Josef på sin inspektionsresa kan ha funnit, att om Venetien är tillräckligt betäckt åt Mincio och Po till, så äro deremot nya -kustbefästningar absolut nödvändiga, för att skydda det mot en expedition från Ancona. Man är således kanske sanningen på spåren, om man antager, att utrönandet af lämpliga medel att bättre skydda Venetien från ett anfall från sjösidan mycket väl kan vara anledningen till grefve Rechbergs resa till Venedig: Apropos den österrikiska flottan, så har den förhöjning i budgeten för detta vapen, som reseringen äskat; framkallat en temligen liflig polemik mellan de officiösa tidningarna och oppositionens organer. Man påstår, att finanskomitn redan sysselsatt sig med denna fråga och nästan enhälligt beslutit föreslå rixsrådet att vägra de sju millioner, som ministeren begär för år 1862 utöfver den normala marinbudgeten. Regeringen skall åberopa de-påbörjade arbetena på våra skeppsvarf oeh de kontrakt, som hon uppgjort med skeppsredarne i Triest. an förutser att finanskomitn i någon mån skall gifva med sig. För att säga sanningen, så är ingen af anden emot en rationel tillökning af vår marin; men man vill förekomma en för hastig och brådstörtad tillökning i våra örlogsfartygs antal, ej blott för de oerhörda utgifters skull, hvilka en sådan åtgärd skulle medföra, utan äfven af ett annat skäl. Genom att alltför hastigt tillöka flottan skulle man nemligen äfventyra att lida brist på ett tillräckligt antal erfarna officerare till befälhafvare å densamma. Hittills har vår flottas officerskår isynnerhet rekryterats. ur den till hälften slaviska, till hälftenitalienska och dalmatiska handelsflottan. Men denna ypperliga plantskola, som äfven förser det österrikiska Lloyd med befälhafvare, har blifvit misstänkt i politiskt afsvende. Finanskomitn ämnar föreslå några andra besparingar. Den anser flera diplomatiska latser vid de små tyska hofven öfverflöiga. Man har dessutom gjort den besynnerliga upptäckten, att bvskickningarna: i Parma, Modena, Neapel och Sardinien figurera på utgiftsbudgeten för aflöning och andra omkostnader, likasom om de ännu verkligen gjorde tjenst. Slutligen har man äfven i en af hr von Pleners hufvudböcker upptäckt ett statsråd af nio medlemmar, hvilka ha höga löner och en. betydlig trupp af underordnade tjenstemän, ett råd, hvars tillvaro ingen menniska haft aning om. Man förutspår eva fynd af samma slag. Grefve Rechberg besvarade den 5 November Sachsens dirigerande minister hr von Beusts depesch om den tiska förbundsreformen. Då man dläser dessa båda handlingar, frågar man sig, om icke deras författare något litet likna forntidens augurer, som ej kunde se på hvarandra utan att småskratta. Det är öfverflödigt att säga, att grefve Rechberg icke mera. än hr von Beust vill ha någon reform. . Och han gör västan ingen hemlighet-häraf. . Hans nega-l. iva svar måste bli en söt lukt för franska Monitörens Miinchenerkorrespondent, hvilken mder någon tid oupphörligt beskyllt Preussen för ärelystna planer. TEATER. MINDRE TEATERN: Ludvig XIV och markisinnan .. Maintenon, komedi i 5 akter; fri öfversättning. SÖDRA TFATERN: Ormar i orönorätet. lustspel il.