Aftonbladet – 31 januari 1862, sida 2

utropade: Halloh, Maurice, är ni här? Jag borde hafva gissat, att ingen annan än ni kunde frivilligt hafva spelat så på detta afsides ställe. Ämnar ni er tillbaka fill Andley Park? Jag kan bjelpa er på väg.? j Tack?, sade Maurice med ett besynnerligt leende; ni har hjelpt mig fram många gånSd här i lifvet4, och derpå mumlade han ör sig sjelf: Coch mycket godt Iur jag haft. deraf!4 — Derpå strök han herden öfver annan och nalkadesGertrud, som vänligt helsade honom. Hans kalla hand förvånade henne, likasom det: dunkla, förvirrade: uttrycket i hans ögon. ) Jag skall sofva hemma i natt, men i morgon återvänder jag till Lifford Grange till-Andley. Park menar jag. Här är Mary! utropade Gertrud. -Mr Arberg, ni måste lära känna henne och ennes mor, mrs Redmond.? — Hon gick fram till dem och Adrien följde henne. — a stod på något afstånd, medan de lade med hvarandra. ; Ja4, sade han för sig sjelf, det måste så blifva och jag är en dåre som lägger let på sinnet. Har jag någonsin trott, att hon kunde blifva min? Ville jag, om jag öckså kunde, öfvergifva Mary? Ville jag svika min barndoms och ungdoms dyrbaraste och heligaste förbindelse? Fattade jeg :j hennes hand i går afton och tryckte tusende kyssar derpå? Talade jag ej återgen om vårt giftermål? Hvilken eländig varelse jag är, som ej alltid kan känna som jag gjorde då! Är min kand ens ik skatt, att jag skulle gifva henne den Itan mitt hjerta? -Men mitt hjerta är hen1es — ja, allt hos mig, som förtjenar detta lamn!... O, Lady-Bird, Lady-Bird!... Jag unde nästan förbanna dig, för att du står nellan mig och min: pligt — ja, mellan min ycka på jorden och min salighet ihimlen! y att blott nu i kyrkan se henne knäfalande vid d Arbergs sida förjagade.all-anlakt och uppväckte de vä sta känslor i mitt röst, Förbadna henne! . Kan man förbanna