Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 2

oförenlig med kyrkans verkliga intressen. Åtgärder, som egt rum å ömse sidor i Italien likasom i konungariket Neapel, ha endast förvärrat denna ställning, hvars förlängande Frankrike måste betrakta med stort bekymmer, emedan den franska ockupationen, hvilken haft till uppdrag att skydda påfvens intressen, icke kan på obestämd tid fortfara. De afväpningsåtgärder, som föranledts af ett trängande finansbehof, nödga Frankrikes regering att vara betiänkt på den tid då denna ockupation måste upphöra, och göra ett slut på den ställning, som nu gör ockupationen oundgäncslig. Ministern vädjar till den påfliga regeringens känslor, och ber henne att. förena sig i de bemödanden om en förlikning, hvilka göras af Frankrike. Noten slutar med en förlrågan, på hvilka vilkor påfven skulle vilja samtycka till de verldsliga eftergifter, som blefve af nöden för att möjliggöra ett godt förhållande emellan påfvedömet och konungariket Italien. Det officiella svaret på denna not, hvilken afsändes den 12 Januari, hade ännu icke anländt till Paris, men att döma af det språk kardinal Antonelli lärer ha fört efter läsningen deraf, kan man förmoda, att påfliga regeringens sätt att betrakta frågan icke undergått någon syunerlig förändring. Kar-! dinalministern skulle hafva yttrat till franske ambassadören, hr de Lavalette, att han ej begrep innetållet af franska regeringens depesch, och att påfven ej begärde mer än en enda sak, nemligen att man återlemnade hvad man tagit af honom.