Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 2

för någon qvinna, utom 1da. : Han kom ihåg huru Maurice Redmond i Italien brukade tala om henne, och att denne en gång visat honom ett mycket egendomligt och genealiskt bref, som hon hade skrifvit till honom. När han började att tala med henne, häpnade han visserligen emellanåt, men kände sig i det hela dragen till henne. Såsom vi förut sagt, hade han från första ögonblicket af deras bekantesap så mycket omedvetet inflytande öfver henne,-att hennes något öfverspända åsigter och egenheterna i hennes lifliga men likväl tillbakadragna karakter blifvit så mycket förmildrade, att de endast gjorde henne originell och underhållande. ennes uppfattning var snabb som blixten. Hon förstod i ögonblicket allt hvad han sade henne och förvånade I onom genom lifligheten af sin intelligens. Kanske ansåg han, henne något mera omedelbar än hon var, Kanske fauns något mera sjelfmedvetenhet, än som visade sig på ytan af hennes.oemotståndligt intagande laisser-aller; men hennes känslor voro sanna, äfven om det stundom låg en smula beräkning i hennes sält att visa dem. Det är svårt alt hafva starkt utpräglade böjelser, ett utomordentligt godt hufvud och stor förmåga af sjelfbeherrskning, och likväl vara öppen som dagen. Grundt vatten är lätt genomskinligt; men det är mycketsällsynt att finna en mycket djup och på samma gång mycket klar ström. Hans egen karakter. var sådan, men i båda fallen äro undantagen sällsynta. Lady Clara hade ofta talat med honom om mr Lifford, och denne mans förhållande hade alltid varit honom ett ämne till beklagande. Det var en verkig smärta för en natur, lik hans, attse välignelser förspilda, naturliga gåfvor bortkatade, medel att vara nyttig obegagnade,