Stockholms skarpskytteförenings årsmöte egde rum i går afton i de la OCroix stora sal. Styrelsens ordförande, friherre J. W. Stjernstedt, helsade de tillstädeskomna med några ord, i hvilka han uttryckte sin glädje öfver de framsteg mnationalbeväpningssaken gjort sedan Stockholms skarpskytteförening sednast samlades till allmänt möte, men erinrade tillika om det myckna, som ännu återstod att verka och uträtta innan idn vunnit den allmänna tillämpning som den bör och man har anledning hoppas att den en gång skall vinna. Frih. slöt med ett lefve för land och kung, som af de närvarande lifligt upprepades. Derefter uppläste sekreteraren, litteratören Bruhn, den af styrelsen afgifna årsberättelse, hvari till en början uttalades styrelsens glädje och tillfredsställelse utt kunna vittna om den värme och det nit, hvarmed nationalbeväpningen : blifvit af svenska folket i allmänhet omfattad, den krafti ansträngningar, den uppoffring af möda och materiella tillgångar, hvarmed den blifvit under en kort tid fortskyndad och bragt till sin nuvarande lofvande ståndpunkt: Styrelsen hade äfven lyckan att kunna: tacksamt erkänna det hägn och den aktning som Sverges konung i sitt statsråd och såsom den förste medborgaren i samhället egnat .denna . från folket utgångna frivilliga och nya förstärkning i nationalförsvaret. Styrelsen erinrade vidare om vigten af enighet och enhet, för bevarande af det redan vunna, och om nitisk och kraftig verksamhet å skarpskytteförenivgarnes sida för idens fortplantning atom dem; sedan de sjelfve.betryggat sin egen tillvaro. Detta vore, mer än annorstädes, vigtigt i afseende å Sverges kustlandskap, hvilka, isynnerhet de östra, vore framförallt i behof af en beväpnad och vapenöfvad allmoge, son kunde bilda en förmur mot fienden och försvåra öfverrumplingar; största vigten för Stockholms försvar låge dock på införandet af folkbeväpning och vapenöfningar i de angränsande Stockholms, Södermanlands och Upsala län, och den nu afgående styrelsen hade blott afandra göromål varit förhindrad från tillfredsställandet af sin önskan att deråt egna sina bemödanden.