Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 3

omkring långs stranden bilda korallerna et trädgård tmder den blå enl en-blomsterrik äng under. det kristallklara hafvet. Grottor finnas här i mängd — de ha. gjort ön ryktbar och gifvit den namn, ty Nangara betyder groita— och palmer susa öfver enslingens hydda, men med ett så sorgligt och melankoliskt ljud, att det blott väcker längtan efter och drömmar om den verld, som ligger utanför. Det skall ej heller dröia länge, förr än enstöringen: skall fly från den sköna graf, hvari det en gång var hans afsigt att begrafva sin ungdom och menniskokärlek, för att ila tillbaka till den stora verldens folkrika städer och deras tusenfaldigå glädje och bekymmer; måtte han då aldrig få skäl att längta tillbaka till sin :ö! Vi ha firat jul och -varit på ett gästabud hos kungen, der det gick rundligt till. Bud skickades till en skattskyldig ö, att H. M. med sin familj och sina förnämsta anförare ämnade gästa ön om en månad. Hr Pritchard och jag voro på det enträgnaste bjudna, och en kanot, som rymde öfver 200 personer, förde oss och åtskilliga prinsar och prinsessor till Kantavo: Öfverallt der vi färdades fram, föll man framstupa till jorden, ja till och med de som vi mötte på sjön, gjorde samma rörelse i sina farkoster. Från alla håll kom folk, tungt lastade med frukter och lifsmedel till fösten. Omkring tolf tusen menniskor slogo sig ned. omkring ett ofantligt bord, betäckt med bananasblad i stället för duk. I träkar oeh korgar voro rätterna ipaukade på det mest groteska sätt. Här låg: en pyramid af svin, stekta på glödheta stenar; der stod ett berg af en pudding, omgifvet. med ett haf af kokosmjölk; der korgar, 3.alnar i fyrkant, fyllda med fisk och stora: högar med kräftor, krabbor och dylika djur; men frukterna öfverträffade allt hvad jag hittillssett. Jag hade aldrig föreställt mig, att dessa öar frambragte en så oerhörd: rikedom på de mest olika fruktsorter — någonting ditåt hade jag aldrig -sett på Nya Holland, hverken på dess torg eller dess fruktexpositioner. På en kulle, i skuggan af några träd, hvilkas likasom Ulacerade blad beskyddåde oss mot. solstrålarne, satte vi oss ned omkring detta jättebord. Vi hade knifvar,; tallrikar och glas med oss. Rundtomkring stod hopen andäktigt oeh iakttog med uppmärksamma blickar hvarje rörelse vi gjorde. Hvarje gång konungen tog. sig en väldig klunk ur ett med guld inlagdt kokosskal;en: relik i den kongl. familjen, klappade de i de svarta händerna, och den undersåtliga ifvern gaf sig luft i vild hänryckning; äfven vi hedrades på detta sätt, men med en : betydligt svagare entusiasm. Vi höllo oss till. våra medförda dryckesvaror och vågade oss icke på den nationella favoritdryeken, som tillverkas af kavaroten, hvilken tuggas af unga flickor, som sitta omkring. ett fat ., hvari.de kasta den tuggade roten. Derefter hälles vatten på, och denna soppe2silas flera gånger genom ett tunnt tygstycke, ooh nu är punschen färdig. Huru den smakar är tills datum en hemlighet för mig och skall. i all evighet bli det. det hela taget skall man ha en egen smak. för att finna behag i kalasen här. na äter och dricker utan måtta; derefter trakteras man med musik, hvilken låter som rafsånger; sedan kommer något som skall föreställa dans och består i krampaktiga förvridningar, hvilka till på köpet göras med största allvar och utan minsta spåraf grace. Jag var derföre glad, då jag efter några dagars förlopp fick komma hem igen, och det är mig obegripligt, huru det till och med bland vildar kan finnas jättegestalter, som kunna hålla ut med att deltaga i dessa saturnalier en hel månad. Jag hade gjort mig den föreställningen om missionärer, att de voro menniskoälskande, sjelfuppoffrande och entusiastiska män, men våra engelska har jag lärt känna såsom de mest egenkära och vinningslystna slynglar, hvilka blott lägga sig vinn om att kommersa och echackra med infödingarna och hvilkas minsta omsorg är religionen; dock göra de franska katolska missionärerna ett hedrande undantag, ty de befatta sig icke med handel, äro bildade män och mycket mera toleranta än de engelska protestantiska. Stundom håller jag, enligt reglementets föreskrift, gudstjenst i konsulatet och här då hittills haft att glädja mig åt ett större antal åhörare än missionärerna. En hel mängd utvandrare ha kommit hit i förhoppning att göra sin lycka; men på hvad sätt detta skall låta sig göra,inserjag sannerligen icke, då de sakna alla tillgångar och vildarne redan äro så civiliserade, att da vila hå nåägnt får nå mA