Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 3

Svenskar i Australien. (Slut fr. gårdagsbl.) I dessa dagar ha vi sutit till doms öfver en svart syndare, som dödat en amerikansk! mulatt. Kungen sutt i högsätet, klädd i skjorta, men för öfrigt i sin naturliga kostym.. Omkring honom voro amerikanska och engelska konsulerna samt min rings person placerade, Framför oss kröp den anklagade på händer och fötter och vågade icke lyfta upp ögonen till den fruktansvärda areopagen. Ensstor skara af hansslägt och stam satt i ångest och vånda omkring vid väggarna, så långt från oss de kunde komma. Vi sjelfva inrättade det så angenämt som möjligt åt oss och rökte våra små eigarretter, med hvilka vi, så snart det gamla förrådet var slut, ständigt ånyo försågos al våra tolkar, som stodo alom våra stolar. Saken talade för sig. sjelf, såsom man säger: mannen blef öfverbevisad om mord med berådt mod; men — man skulle -knappt tro det — hvad som utgjorde en mildrande omständighet var, att han icke ätit upp mulatten; och han slapp derföre undan med fem års arbete i de kangli a oljepressarna. Nästa mål var en tvist Dela två höfdingar, och der såg jag exempel : på naturlig vältalighet, som jag minst väntat mig ati träffa. på hos dessa vildar. Då de anhöllo om vår bemedling, förklarade de, att om det varit för några dagar sedan, skulle de snart ha gjort slut på tvisten genom :en strid mellan deras stammar, och de segrande skulle då ha druckit hvarandra till ur de öfvervunnas hufvudskålar? — ett märkligt fornnordiskt yttrande! — men då de nu voro kristna och ej längre åto menniskokött, önskade de få-höra det engelska konsulatets mening om på hvilkendera sidan rättvisan var. Vi åtogo oss således saken. Omkring 50 höfdingar samlades, för att deltaga i förhandling.rna, och den ena parten hade redan utredttvistefrågan från sin ståndpunkt, då en man reste sig och till motparten framställde den frågan, om de anfört allt, som talade till försvar för deris mening? På svaret Sja4 trädde han med orden då är nu ordningen hos mig? fram midt i salen och började sitt försvarstal med största lugn och besinning, så att han vid hvarje mening stannade, till dess tolken öfversatt den: för. oss. När detta skett, fortsatte han med samma Jlugn,. upprepade aldrig samma uttryck, men gendret motparten punkt för punkt med städse-tilltagande liflighet, likväl utan att ett enda ögonblick förlora sin sjelfbeherrskning, i ett språk, som i, hvarje afseende var beräknadt på hans åhörare och vittnade om -en klar öfversigt öfverförhållandena: -korteligen, såsom den mest fulländade advokat. . Bpråket — i-sig sjelf ett al de. mest välljudande, som finnes — genljöd trån: hans läppar med.en öfvertygelsens kraft. som: till och med fängslade vår uppmärksamhet och till den grad utöfvade sin verkan på motparten, att då han slutat sitt tal med saotit (jag har talat), reste sig denne i ett slags somnambultillstånd och utbrast: ja, hvad skall nu vara rätt, sanning elle lögn? Hvem kan nu säga mig, om jag har rätt eller -orätt?4 Men det kunde vi; ty v förklarade oss till fördel för talaren, son vann saken och med den herraväldet öfver den fruktbara ön Nukamodo och dessinvå nare. Jag har vistats en månads tid hos herr Pickering, en REge kolonist, som bott på Fidji i 36 år, långt innan någon missionär vågade, sig hit, och medan Fidji blott di ck då besöktes af en och. annan hvalfån gate. De faror denne man genomgått, ocl de tusende konster, han nödgats använd: för att rädda sig från att bli serverad såsom ragout eller stek på någon af. herra: höfdingars: bord, öfvergå all beskrifning. Han -har varitzen förtrolig: vän till-den bekante-äfventyraren Charles Savage, hvilken efter många års vistelser på ;Fidji bemäktigade. sig. tronen, den han derefter innehade i en mängd år, till.dess han-sjelf, hans 150 hustrur och de flesta af hans barn genon: tföräderi föllo i händerna -på den legitimr familjen; hvarefter de samtliga dödades oc! uppåtos vid en stor offermåltid 1840. Char leys minne. bibehåller. sig . ännu på Fidj och: den nuvarande kungen har flera gånge: talat -om honom mcd mig: Han var egent ligen af svensk härkomst, och jag ämna inhevita närmare underrättelser om honon hos-några af hans afkomlingar, som änn lefva här. Min vän Pickering har blott 10 hustrur. af hvilka endast 6 voro hemma: vid: mit besök. Hvarhelst jag satte foten på golfvet. stötte den emot ett trasbylte, och jag ble icke litet öfverraskad öfver att:se små skri kande, svarta -dibarn krypa fram ur dessa högar... Satte jag mig vid ett bord; krallude alltid någonting vid mina fötter, och när jag såg efter, upptäckte jag då en hel barnskara under bordet... En. af hustrurna föll i barnsäng medan jag var der. Hon kände födelsetimmen nalkas fram på eftermiddagen och gick bort och lade sig innanför ett stort -sängomhänge. Morgonen derpå steg hon åter upp och var .munter och frisk; hon stod vid en liten bäck och tvättade kläder, och bredvid henne låg den lilla nyfödda varelsen splitter naken i ett trätråg. Litet emellan hällde hon en träslef vatten öfver den lilla, som darrade. och skälfde, men-aldrig grät. :Det var hr Pickerings 37:de barn: De voro alla små, och sex af dem hade genom en förunderlig ödets skickelse blifvit födda på-en och samma dag. Jag har Ar en veckas tid varit på besök hos. Carl Axel Egerström, författaren till: Borta är bra, men hemma är bäst. Han lefver fullkomligt isoleräd på ön Nangara och för ett stilla lif, hvars enformighet blott afbrytesaf arbetena i hans lila plantage. Från den bergshöjd, på hvilken han byggt sitt hus, öfverskådar han de flesta af de öar, som ligga i vår arkipelag, lyssnar till brän