Aftonbladet – 29 januari 1862, sida 2

BETEENDEN EET Den af Preussen under de sednare åren iakttagna yttre politik har utgjort ett föremål för ogillande, icke blott at denna stats grannar, hvilka närmast fått röna olägenheterna deraf, utan ock i det land, som af intresse och politiska sympatier gerna velat företrädesvis ansluta sig till denna kontinentalmakt; I England har man sålunda länge med bekymmer anmärkt den än stillastående, än tillbakagående, alltid vacklande hållningen hos Preussens styrelse, och pressen har mer än en gång härom yttrat sig på ett temligen oförbehållsamt sätt. Sednast har den förtjenstfallt redigerade tidskriften Eco-nomist, med anledning af det nyligen i Ber-. lin nållna trontalet, uttalat sig öfver den preussiska politiken i-en artikel, som har till öfverskrift ?Preussen och Piemont och hvilken vi här meddela: Konungens af Preussen trontal lärer ej komma att synnerligt minska det intryck, som allmänt gjort sig gällande i England, att nemligen bemälte monark i sjelfva verket lägger sig emot det liberala partiets framgång inom Tyskland. Det tänkespråk, varmed talet afslutas, synes riktadt emot den stora förstärkning, som de liberala 1ederna vunnit inom det nuvarande parlamentet Våra institutioners utveckling? — heter det nemligen — ?måste ijena till vårt ands styrka och storhet. Jag skall aldrig tillåta att fortgången af vårt inre politiska lif blottställer kronans rättigheter, Preussens makt och säkerhet. Europas ställning fordrar att jag och mitt folk bålla jemna steg i vårt tramåtskridande.? — Säkert är, att om preussiska folket häruti skulle hålla jemna steg med sin konung, så blefve framtskridandet temligen trögt. Tysklands ennet lärer ej kunna genomföras förr än en statsman af vida högre kaliber än Preussens nuvarande styresman uppträder för att it Preussen vinna samma framstående ställning inom Tyskland som Piemont under Cavours lysande -administration tförvärfrade mom Italien. De båda ländernas ställning ir föga olika. Preussen hade länge inför Tyskland företett ungefär detsamma som Premont inför Italien: den enda regering aemligen, som ehuru icke utmärkt genom aågra lysande talanger likväl iakttog en viss irlighet emot folket. Att den nuvarande zonungens framlidne broder åsagalade nå0n synnerlig grad af ärlighet i afseende på sina flera gånger ändrade författningar, vilja vi väl icke påstå. Men han iakttog prakiskt en konstitution, försedd med-ordentligt verkande krafter, ehuru föröfrigt ej af nåson synnerlig förträfflighet; och detta höll nöjligheten öppen till en reform utan revoution. Den nuvarande konungen har gått i nu ett steg längre. Han har till en viss srad fästat ett verkligt afseende på det star saste partiets inom kammaren uttryckta vilja, och med herrehuset företagit en reorm, som skall undanrödja detta ständiga