Aftonbladet – 28 januari 1862, sida 2

UTRIKES. ITALIEN. Uti deputeraden Brofferios interpellation till regeringen angående peterspenningens insamling förekommor åtskilliga pikanta yttranden. Bland annat försäkrade talaren att hans interpellation egentligen vore riktad mot ett parti, som nu öfverallt åter upprest sitt hufvud uti Italien. För att visa huru det högre presterskapet genom öppna sändebref uppmanat de rättrogna i strid mot Italiens enhet, uppläste talaren ett bref från erkebiskopen af Capua till tidningen Armonia, hvaruti hans högvördighet kallade de italienska patrioterna för afgrundens handtlangare?. De insamlade penningarne voro ej egnade de rättrognas fader, utan konungen af Rom. Den helige Vincenz af Paula förening hade till. och med afpressat betjenter, tjenstflickor och scldater penningar, men hvartill? Jo, till besoldande af Lamoriciere och Chiavone, för att befordra främlingarnes seger öfver nationen! AMERIKA. Uti en korrespondens från Washington af den 30 December lemnas följande skildring af unionshärens beskaffenhet: Armån är nu temligen duglig och skall slåss väl och jag vill äfven antaga, att den skall blifva väl och ändamålsenligt anförd. Vi veta ännu intet om general MClellan, och det vore förhastadt att frånkänna honom fältherretalent. Det är möjligt, att kan i sin otillgängliga ensamhet uttänker napoleoniska planer; men hittills synes. det, som om: han i sådant fall förgäter medlen att ut: föra desamma. Croquernålar flyttas med stor lätthet på kartorna; de äta och dricka ej, blifva ej trötta och flyga lätt öfver floderna, men de truppmassor, som de skola föreställa, kunna ej göra detta. Trainväsendet är fullkomligt otillräckligt och egentligen ännu icke organiseradt. Vägar finnas blott få och dessa äro smala samt obrukbara under vintern, men det finnes inga pionierer som kunna utvidga och förbättra den. Floder finnas i mängd, men armån har inga pontoner för att kunna passera dem, och inga pontonigrer för att slå broar öfver dem. Dumheten vid Edvards Ferry torde olta komma att upprepas och många truppkårer skola gå under i följd af dessa brister. Under det man reparerar småskador på Potomacbron, hafva mången-gång armens hästar intet att äta under 36 timmar, en mängd andra brister alt förtiga. Men någon generalstab, som kunde anordna alla dessa saker, finnes ej, och det skall ännu dröja länge, innan man inser nödvändigheten deraf. Man har 700,000 man infanteri och skulle i förhållande dertill åtminstone hafva 1400 fältkanoner, men man har knappast hälften. Kavalleriet är nästan alldeles obrukbart; ty ryttarne, nemligen de som hafva häst och sabel, finna sig mycket besvärade till häst, isynnerhet om det gärler att sätta truppen i traf. Hästerne vårdslösas på ett oförsvarligt sätt: Under den a kalla årstid stå de dag och natt utan allt skydd-och någon skötsel kommer ej ifråga. -. Derföre visar sig rots i flera af lägren. Kavallerilägren se ofta ut som zigenarläger. I närheten af desamma ser man dussintals döda hästar ligga och förruttna. Nyligen afslog man en öfverstes begäran att erhålla 150 hästar, fastän några af hans sqvadroner gingo till fots, och natten derpå uppbrändes 200 döda hästar. Korteligen, öfverallt visar sig total brist på en förnuftig organisation. En österrikisk officer, som tjenat påfven, utropade nyligen med motvilja: En sådan olycksbringande hushållning råder icke ens hos påfven!4 Det är ömkligt att se huru alla slags materialier och förnödenheter förstöras blott i följd af okunnighet. Soldaterna befinna sig ej stort bättre än hästarne. Under detta kalla vinterväder ligga alla till största delen på blotta marken uti sina lärftstält, i följd hvaraf sjukdomar börja allt mer och mer taga öfverhanden. De äro visserligen