Aftonbladet – 27 januari 1862, sida 2

satte sig ned bredvid Gertrud, hvars hand hon vänskapsfullt tryckte. SAtt jag dyrkar den. Det är en gåta som din blygsamhet ej kan gissa. Men säg oss, Ellen, om du dyrkar fullkomligheten. som jag, eller är rädd för den, som Lady Bird här.4 Du måste först bestämma hvad du me: nar med fullkomlighet, Clara. Ja, sade Adrien, hastigt blickande upp från de gravyrer han betraktade, det är frågan. Icke två af oss skulle kanhända komma öfverens i denna punkt. Jag misstänker att våra hjeltar skulle vara lika olikartade som våra begrepp om hjeltemod:4 Gertrud tänkte att två kanske skulle öfverensstämma, om blott en ville förklara sin tanke i ämnet. Godt, jag är lik miss LiffordX, utropade Mark Apley. Jag är rädd för hjeltar. Hvad är ert ideal af en bjelte, lady Clara? frågade Gertrud något blygt, i det hoppatt Adrien sedan skulle beskrifva sitt. , Åb, i det fallet hyllarjag mångguderi — en allmän hjertedyrkan; jag har hundradetals favoriter i hvarje tid och land, hvilka , skulle hafva slagits som hund och katt, om de hade träffats på jorden, såsom deras arbeten eller deras biografier mötas på mitt divansbord. Adrien skulle visst döma till förtappelse några af mina afgudar. Nej, jag vill hoppas det bästa för dem alla; säg mig derföre ej deras namn. En sträng barmhertighet!? utropade hon. 4O! Mark Apley, hvem är er hjelte? Hertigen af Wellington, förstås, sade Gertrud; ty hon kände redan sin beundrare tillräckligt, för att vara säker på att hans inbillning ej skulle fara öfver hafvet för att uppsöka någon; men när han, troget som ett eko, upprepade: Hertigen af Welling