Aftonbladet – 25 januari 1862, sida 2

Hvad har ni nu för en tanke i bakhåll? frågade lady Clara. Jag vet att ni alltid har någon sådan, när ni talar med a Ingen i detta fall som jag önskar dölja. Ni har fattat ett lifligt intresse för denna unga flicka, som efter alla omdömen måtte vara en särdeles egendomlig varelse; och om ni nu slösar beröm och smicker på henne och förvrider hennes unga hufvud, så roar ni er på ett mindre beskedligt sätt än med att skrifva täcka poemer eller uppfinna nya blomsteranläggningar.X Godt; jag vill tillstå för er, att hon verkligen intresserar mig som ett poem, att hon tjusar mig just som en blomma. Hon har en friskhet i hela sitt väsende, som är riktigt vederqviekande, och en fyndighet i tal och svar, som roar mig öfver all beskrifning. Hvarje ny tanke man väcker henne på, hvarje nytt ämne man berör, tycks hon 1 ögonblicket uppfatta, tillegna sig och betrakta i ljuset af sin lifliga, skiftande inbillning. Jag längtar att få se henne i sällskapslifvet, i skärmytsling med mrs Crofton, itsatt för snärjande frågor af mr Latimer och kurtiserad af Mark Apley. Nu har jag verkligen en tanke bakom — vill ni veta den?4 Ja, om den ej är alltför sträng. Skulle det vara för strängt att säga, det ii gör en leksak af något, som har ett för rögt värde att lekas med? an såg på henne med det lugna allvar, om var honom eget, och hon sade hatigt: 5 Ni tager allting för allvarsamt, mr dArerg. Jag har vandrat genom lifvet, plocande rosor, utan att finna några törnen, ;ch jag vill lära min Lady-Bird att göra så ned. Jag har ofta talat med er om henes far. Hon påminner mig stundom om onom. Men om han hade varit hälften så örtrollande som hon, skulle jag nu ej vara en lyckliga varelse jag är. Ja, sade Adrien leende, ville ni ej der locka en ros, men fann ett törne?2