Aftonbladet – 25 januari 1862, sida 2

tyst medgifven rättighet till inträde der, och han hörde till detta antal. Hur mår er Lady-Bird? frågade han, i det han satte sig bredvid henne. 0; mycket bättre, och om hon kommer ned en stund före middagen, så kom ihåg att ni kommer in hit vid ett-tiden, jag längtar att få visa henne för er. Det är den mest förtjusande fågel ni någonsin sett; och nu, då jag ändtligen fångat henne, ämnar jag hafva mygket roligt at henne och... tSkämma bort henne, inföll han. Nej visst icke; det skall tvärtom göra henne godt att få se litet af oss.4 Hvilka äro oss?t Ni och jag, om ni ej tager jemförelsen illa upp. Hon har ingen. aning om huru intelligent och underhållande hon är. Skola då vi öppna hennes ögon derför? Ja visst; jag är alltid emo: att hålla folk i mörker angående deras egna förtjenster, såväl som allting annat. Sanning, mr d Arberg, gör aldrig någon skada. Huru, finnes det då icke en okunnighet, som kan vara icke blott en lycka, utan ex välsignelse? Och är ej den ni talar om sådan? Att förstöra den förefaller mig som att stryka bort imman på en frukt eller stoftet på en fjärils vingar. cÅh, men ni får ej tro att denna intagande Lady-Bird är idel naivetet och anspråkslöshet. Hon vet visserligen ej huru spirituell hon verkligen är, men är ej utan något begrepp om sma gåfvor och tyckes snarare hafva en viss oro attfå pröfva dem. Och för min del tror jag, att de menniskor långt snarare kunna vara blygsamma, som hafva öfvertygat sig sjelfva och andra om att de hafva något, som det lönar mödan att vara blygsam öfver, än om de skulle hållit på i hela sitt lif med att famla omkring på måfå efter sina talanger, i stället för att en gång för alla förvissa sig om sin egen förmåga. 4Det ligger måhända någon sanning i detta, men ej hela sanningen, sade Adrien.