Aftonbladet – 24 januari 1862, sida 3

veten om att ega dem. Slutligen hade hans engelska uppfostran utvecklat hos honom lenna fina, osvikliga hederskänsla och denna zentlemanlika vördnad för sanningen, som le flesta, äfven verldsligt sinnade engelsmän ega eller åtminstone veta uppskatta. Afve : i hans sätt låg det något, som kom engelsmän att känna sig dragna till honom. Han alade språket med den största lätthet och Tullkomligt telfritt samt med en god accent; nan kunde en-ast upptäcka att fn var utändning deraf, att hans uttryckssätt kanske nera liknade det engelska skriftspråket än hvardagsspräkets vårdslösa routine, samt derigenom alt han plötsligt utbytte det mot ranskan, om någon stark känsla eller rörelse oemotståndligt ville gifva sig luft på hans modersmål. Han var på lån t håll beslägtad med Apleys och hade som gosse emellanåt tillbringat ferierna i deras hem. Mark Apley och han hade sålunda varit vänner från barndomen, och deras törtrolighet fortfor, snarare till följd at vana än af något slags sympati i lynnen eller karakterer. Adriens sida underhölls den af ett vänskapsfullt undseende för en person, hvars godhjertenhet och älskvärda egenskaper, ehuru medelmåttiga själsgåfvor, ingålfvo mera kärlek än vördnad; å den yngre vännens sida deremiot rådde hela den oskrymtade högaktning och beun dran, som ett underlägset förstånd egnar en öfverlägsen ande, då, såsom här, erkännandet af denna öfverlägsenhet ej är Ilandadt ine den ringaste skymt af småaktig afundsjuka. , cHvem är det som vinner? frågade Mark, då han kom in i biljardsalen med sin 8yade och närmade sig lady Roslyn, som lutade sig emot kaminen, medan mr Ashton stod på ett ben vid biljarden med halfva kroppen framsträckt tvärsöfver densamma och ansigtet tillskrufvadt i en ful grimas af nästan P2lupsk ifver, som visade en skäran de motsats till Adriens Iugna och lediga hållning, (Forts.)