Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 3

enär de skäligen hvarken kunna. eller böra undandraga sig deltagande i.dess merändels både ömtåliga och grannlaga: anselägenheter; Och få således erfarenhet af både! det era och andra förhållandet vid dess handhafvande. . Komministern är derjemte jordbrukare, och han. måste, vara. det. till..och med. grundligt, -or-han; skall finna sin-nödiga utkomst; ty hans inkomster i församlingen äro dertill otillräckliga, och han måste sålunda se Hvad jordbrukets förkofran. och utveckling är, det nödvändigaste, Han är tillika både skattdragande och lörtagandey ochsär sålunda i tillfälle att härvidlag rikta sina tankar både på det ena och andra förhållandet. 7; Dessa äro några få fall, i hvilka komministrarne få rön af hvad som kan mest.gagna det allmänna bästa och sålunda blifva i tillfälle att, med ett på erfarenheten grundadt omdöme, derom kunna framställa sina åsigter, sina tankar. Mångfaldiga andra för hållanden . gifvas, ja, flera än här lägligt vore att uppräkna, der de likaledes få kän nedom, der deras blickar, likasåväl som an dras, både kunna och böra intränga. Skull då icke kommnistrarne anse sig skyldiga. anse sig inför fäderneslandet förpligtade a på dess altare. offra äfven sin. erfarenhet, at: ör: dess framtida skördar utså äfven sina tankeKorn! Pensf. de gamla staterna an sågs den söm förrädare hvilken höll med ingendera parten. Man må nu kalla denn: åsigt med hvad. namn man; behagur; men rike och sann är. den och förblifver, ty overksamheten: är alltid en förrädare. Skulle då komministrarne afhålla sig ifrån att bland sig utse riksdagsombud? Nej! Here ombuds, närvaro i ständerförsamlingen: torde för öfrigt just i denna tid vara af behofvet påkallad för så vidt det rörer dem sjelfva. En af de allvarsammaste frågorna för dagen är — nemligen. hvad. presterskapet. angår — just komministrarnes allöning.: Man: må anse deras: klagan öfver alltför ringa aflöning huru man behagar, och denna klagan må här eller der kännas aldrig såtydligt som salt i surt ögaX — deras klagan är dock rättmätig och anses äfven såsom -såvon: af såtminstone: fyrationio femtiondedelar af svenskar folket; om just icke af så många bland riksdagsrepresentanterna, nemligen så till vida som de uttala den tanke som de. möjligen tänka. Oth för öfrigt kan man. väl finna: att :om komministrarne klaga, så måtte det iocke vara utan orsak, ty ?den känner bäst hvär skon klämmer; hvilken bar Honom; .. Skulle. då icke äfven komministrar kunna gifva ettråd rörande medlet till deras löners-afhjelpande. vida. rimligare; möjligares:.v erkställbarare, bättre, än genom-det ej längesedan gjördförsöket att förmå församlingarne tll att ytterligare besluta sig för presterskapets aflöning, hvilket försök, ehuruväl få tänkande voro som icke förntsågo kuru fruktlöst dei skulle aflöpa, förmodligen var att få den kinkiga och ledsamma frågan ajourneratl, under en from suck att den måtte ajourneras till domedag. i Och denna fråga om: komministrarnes lö ner. — densstår icke enstaka, utan den är på detvinnerligaste sammanväxt medfrågan om prestbefordringen och -prestbristen.. Kommipistrarnes och i allmänhet detlägre prester skapets klena aflöning — ja, hela aflöningen uch aflöningssättet för hela svenska presterskapet — samt den i allmänhet. befängdr prestbefordringen äro de båda hjertbladen. från hvilka uppstiser den bedröfliga växten, som heter prestbristen. Råd och bot för och på allt detta onde torde väl kunna gifvas, komministrarnes otd förutan: detta lärer väl ingen kunna neka Men neka lärer väl ej heller någon kunnb att äfven. kommiristrarnesord med i lage: kan vara till nytta. Och är det till nytte. så bör det ock vara der, Komminister: orm