Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 3

Han blef nästan vansmnig af harm och förtviflan, men snart satte det högmod, sou hos honom var lika starkt som lifvet, hono: i stånd att kulva hvarje uttryck af kärle! eller saknad. Men likt en utbränd vulkai. som har förtärt hvarje spår af växtlighet oci lemnar bakom sig endast kala och a! skräckande ruiner, tycktes den så plötslig utsläckta flamman hafva bortbrännt ur ha: hjerta hvarje spår af mildare känslor oci böjelser. Han reste nästan omedelbart der efter till Spanien och gifte sig der med dei sköna Angustia, men ceremonien var ej lö: fullbordad än han kände att det var förb med honom, och den kalla beundran han början hyst, om ej detta uttryck är 1ö: starkt — eller snarare hans medgifvand till den allmänna opinionen om hennes sk het, förbyttes till en känsla af motvilja. hvilken ban gjorde sig föga möda attdölje. När de återkommo till England hade lad; Clara gift sig med mr Andley, egaren ti ett stort gods, ungefär 12 engelska mil frå. mr Liffords, och de vistades vanligtvis der en del af året. Han ville hvarken se henn: eller synas undvika henne och en full komlig afstängning från veriden var det al: ternativ han valde. Han ville -knappasi rida utom sina egna egor af fruktan ait möta henne. En gång under loppet af sex ton år hade han gjort det, och då gjorde den dödliga blekheten på hans kind och uttrycket i hans ögon tviftelaktigt, hvilken: dera af de båda förutnämnda passionerna son: beherrskade hans själ. Hon framflöt emellertid sakta på lifvets flod ?med ungdomen i. förstäfven och nöjet vid styret?. Den per son, hon gift. sig. med; var ung, vacker oci: älskvärda Hon2 älskade: honom stillräckligt, men ej för mycket för sin lycka — nog för att göra lifvet angenämt 1 hans sällskap,