Aftonbladet – 23 januari 1862, sida 2

den öfre kammaren på val af länsrepresentationerna. Härigenom skulle dessa vigliga institutioner, hvilkas organiserande genom: en s. k. ekonomisk författning i sjelfva ver-; ke är en orimlighet, erhålla ett grundlagligt stöd för sin existens, och vi förmoda: alt i förslaget komme att inryckas några af de allra allmännaste bestämmelserna rörande landstingen, så att det icke komme att stå i regeringens skön att alldeles efter godtfinnande förändra. valkollegierna till den ena af folkrepresentationens afdelningar. Under denna förutsättning föredraga vi en öfre kammare, vald genom landstingen, oänd-ligt mycket framför en sådan, som, enligt Örebroförslaget och efter norskt föredöme, skall åvägabringa endast ettskenbart tvåkammarsystem. Tvenne kamrar, af hvilka den ena endast är en valdelegation från den andra, utgöra ingenting annat än en onödigtvis försvårad arbetsmetod, utan att innebära några garantier för sakernas sorgfälligare behandling. Hade Norge 1814 egt sina nuvarande amtsformandskaber, så skulle den; öfre kammaren utan tvifvel blifvit grundad på dessa. Håsom förhållandet nu är finner man att lagtinget, betraktädt såsom öfrej kammare, är karaktersoch Bbetydelselöst, att långt ifrån att personer skulle delegeras till lagtingsledamöter med fästadt afseende på större iosigter och mera mognad erfarenhet, innebär lagtingsvalet ofta ett slags förvisning af personer, som man vill undanskjuta från behandlingen af de vigtigare ärendena i odelstinget, en utrensning till kompletterande af det partis seger, som för tillfället har öfverhanden. Man har från något håll invändt att en öfre kammmare, grundad på val af provinsrepresentationerna, skulle bli konservativ. Nå väll är detta ett fel? Behöfver icke hvarje politisk institution ett konservativt element, om den skall kunna få stadga och bestånd? Vi föreställa. oss att det icke är många politiskt tänkande män i vårt land, som förneka vigten och nödvändigheten af att en representativ författning måste ega några konservativa elementer. Det är endast fråga om, hvad slags konservatism det är; som kan anses berättigad att göra sig gällande. Såsom sakerna nu stå ha vi bördsoch ståndskonservatismen, som hvilar på egennyttan och representerar längesedan förgångna tidehvarfs anda och ider; genom val. inom länsrepresentationerna skulle man få en kammare med kärakteren åf den konservalism, som beror af insigter och erfarenhet och derpå grundad större eftertänksamhet och försigtighet. Den skulle ha tillräcklig kraft för att göra motstånd mot uppbrusningar. för. stunden, men skulle vara otillräcklig för att bjuda spetsen mot tidehvarfvets allmänna upplysning och framåtskridande. Då en sålunda sammansatt kammare lämpligast kunde bära namnet Landsting, äfvensom den ur allmänna val framgångna namnet Folk: ting, hvilka båda namn redan vunnit häfd genom att begagnas af ett närbeslägtadt folk, synes det vara mindre lämpligt att i enlighet med kommunallagförelaget använda namnet Landsting för de särskilda länsrepresentationerna, hvilka man i stället kunde benämpra Landskapsting, Länsting eller något dylikt, söm närmare utrryckte deras verksamhetssfer och icke framkallade tvetydighet och förvexlingar.