Aftonbladet – 22 januari 1862, sida 3

hans kappsäck. Han hade nyss kommit från Frankrike. Gertruds kinder hade purprats vid ljudet af detta namn, som intresserade henne så mycket, och hon sade hastigt: Visste han hyem du var? Jag märkte att han gjorde det och att han hört talas om vår familj samt visste huru gammal du var och att vi räknade konungar och korsfarare bland våra förfäder. cHvad du måste hafva kråmat dig, då han sade detta, mumlade Gertrud, men ej så högt att hennes far kunde höra det. Jag var ej riktigt nöjd med hans ton i ämnet. Hon tyckte om dessa gamla ruiner och fornlemningar, sade han, och den romantik som. är fästad vid dem. De liknade de rustningar vi hänga på väggen, utan något egentligt värde nu för tiden, men som hafva ett visst behag genom de poetiska hågkomster som äro förenade dermed. En fabriksidkares son, utan tvifvel, en jeune France!? utropade mr Lifford med outsägligt förakt. Nej, han tillhör icke denna skola och är en långt bättre man än du skulle troX, svarade pater Lifford. Och hvarföre i himlens namn! utropade Gertrud inom sig, skulle man icke tro honom vara det? Men tålamod, visdomen varder rätlfärdigad af sina barn. Han har skrifvit en ganska genialisk bok, som har gjort stor uppståndelse i Frankrike. cÅh — en författare till på köpet! En fransman och författare! Från alla sådana må himlen bevara oss! Jag hoppas, Edgar, att du ej inledde mer än en tillfällig bekantskap med honom. Det är det värsta af dessa infernaliska jernvägar — de blott