Aftonbladet – 22 januari 1862, sida 3

ELFTE KAPITLET. Edgar märkte att hans syster såg blek och nedslagen ut, och som hans godsinta natur tillskref detta det uppträde, som egt rum och hvartill han ofrivilligt varit orsaken, bemödade han sig att tänka ut något sätt att roa och glädja henne. Som hanen da hört henne uttrycka en liflig önskan att fi rida, grubblade han nu på något medel att förskaffa henne detta nöje. Skulle du ej ha lust att rida litet, Gertrud?4 sade han till henne en morgon; skulle icke rörelsen vara nyttig för din helsa? Jag vet icke hvad den skulle vara för min helsa, du käre, gamle gosse; men jag vet, att den skulle vara nyttig för mitt lynne — den skulle kanske hjelpa mig att kaka bort åtskillig odygd. Skulle du vara rädd att rida på min häst ? CJag skulle rida på hvad som ! elst — en ko, en bjort, en kråka eller en örn.4 cOm så är, skall ja: låna skogvaktareni Ponny åt mig och du kan rida Conqueror. Jag måste se ef:er en ridsadel och du får lof att skaffa dig någon slags riddrägt. Jag vet sannerligen ej hvad jag kan. åstadkomma i den vägen. Kanske jag kunde nyttja mammas, som ej har varit begagnad på så mänga år. Tror du ätt dess gammalmodiga snitt och broderade uppslag betyda någonting? Nej, visst icke. Jag är säker påsatt den blir mycket vacker och vi skola rida uwt åt öppna landet, der vi troligtvis ej möta någon. Kanske du skulle tycka om att se ett stort ziguenarläger på allmänningen? (Forts. följer.)