Aftonbladet – 21 januari 1862, sida 2

Malmgren, O. beckman, HH. Uddenberg, AA. Wattrang och O. Pauli, kaptenen A. Lind af Hageby, vice häradshöfdingen N. Arfwidsson, löjtnanterna O. Lannerstjerna, C Appeltofft, B. Kistner, H. Stjernspets, C. Silverstolpe A. Eindgen och O. Rudebäck samt hrr J. .G. Moll, J. Pripp, H.: Guilletmot, E. Carlson, O. Ferlin, E: Tegtmeijer, C. H. Bollin och M: J. Fp (P; PT) — Aa — — I Norrköping ha till förmån för der-1 varande skarpskytteförening gifvits tre dramatisk-musikaliska soirer, hvaraf inkomsten uppgått till omkring -:3100 rdr rmt. Af detta belopp hade. 300 rdr betalts för en enda biljett. Prestationerna, som af stadens tid-: ningar mycket lofordas, utgjordes af ouvertyrerna till Fra Diavolo och Vattendragaren, en prolog af Onkel Adam, framsagd af mag. Starbäck, lustspelet Sedan solen gått ned, samt-en tableauvivant, föreställande Gustaf II Adolfs bön före slaget vid Litzen. Denna tablå, äfvensom en dekoration till första afdelningen, beskrifves sålunda af Norrköpingskuriren : Konungen sjelf i knäböjande ställning med draget svärd, intager midtelpartiet; på sidorna stå några af hans fältöfverstar, till höger bakom dem ser man en kanon omgifven af artillerister klädda i gult, och till venster en blandad hop af blåklädda: krigare väpnade med lansar, båda grupperna med fanor framför sig, längst i fonden visar sig ettspetsigt tält och öfver detta svenska flaggan. Sjelf är konungen klädd i den bekanta gula kyllern och gråa hatten med de hängande fjäldrarne. Hela taflan är af en sär deles lyckad effekt. Innan förhänget uppgår hör man bakom scenen en kör (Hör.oss Svea), som, under det taflan är blottad, efterföljes af de aflägsna tonerna af en orgelharmonion, på hvilken spelas melodien till den af hjeltekonungen författade krigspsalmen: Förfäras ej du lilla hop. Beträffande slutligen dekorationen i första afdelningen syntes den oss ej mindre lyckad, I fonden af en MT IRS höjer vå en förgylld refflad halfkolonn, och ofyanpå denna står en bröstbild af konung Carl XV. Vid kolonnens fot hvilar ett lejon i balfrest ställning, blickande upp till bröstbilden och stödjande ena ramen på en blå glob med riksvapnet tre kronor. Bakom konungens bröstbild höjer Sig fästadt vid er gyldene stång, öfverst försedd med spets och under denna en krans af lager, ett stort banår, på hvars blåa fält man ser det kongl. vapnet; utmed sidorna af denna trofå äro öfver bäddar af granris nppställda två gevärspyramider, och å bajonettspetsarna hvila stora bomber, från vilka lågor uppstiga. — Vi berättade för några dagar sedar från Norrköping, att borgerskapets äldste derstädes afslagit en af stadens frivilliga skarpskytteförening officielt gjord ansökan, att få begagna den större stadshussalongen vie sina allmännare möten. Med: anledning a! denna vägran yttras i ett bref från Norrköping till Östgötha Correspondenten: wTager man i betraktande den välvilja, hvarmed konungen särskilt och regeringen 1 allmänhet, samt snangent befallningshafvande inom flera provinser och dessutom opinionen inom riket omfattar det frivilliga nationalförsvaret, så måste man förvåna sig öfver det på en och samma gåhg både fiendtliga och löjliga sätt, hvarpå vissa så kallade vederbörande :i Norrköping benöta organiserandet af en frivillig skarpskytteförening: fiendtliga, enär de uppbjuda alla tänkbara medel, för att motsätta sig föreningens organisation och utveckling, löjlig — emedan föreningen, allt detta oaktadt går framåt med: hastighet och kraft, som gör motståndet verkligen narraktigt. Fortfara vederbörande att på sådant sätt bortspela sitt gamlå inflytande, är den dagen ej långt borta, då de kunna anse sig förlorade. Förbittringen öfver afslaget att begagna festsalen är allmän, allra helst som vid diskussionen derom inom stadens äldste, uttryck blifvit fällda, i högsta grad kränkande. a le teföreningens anhängare och vänner tillvexa emellertid dagligen, och för hvarje ny anhängare som den vinner, förminskas mosståndarnes leder. Snart skall ej mycket deraf återstå. Afgrunden mellan ett gammalt och nytt Norrköping blifver likväl allt mer och mer i ögonen fal knde. Till hvad det i sinom tid kan leda, är ej ännu lätt att inse. Måhända att redan nästkommande riksdagsmannaval derpå kommer att lemna bevis. Den som letver får väl se. — En svensk skeppsbruten sjöman vid namn Paul Poemer (?); som, berättar Jourval du Havre, blifvit arresterad såsom lösdrifvare uti staden Yvetot men reklamerad af svenska konsulatet i Havre, har vid sin ankomst till sistnämnda stad förklarat orsaken till sitt kringstrykande på följande sätt: Jag gick ut från Gefle sista dagarne i December med svenska briggen Augusta, förd af kapten Segerstedt och destinera med jernlast till Newyork. Den 18 December voro vi påhöjden af rer Nate mellan den 20 i ee. befann jag mig ogsprötet, på tillsägelse a andra ytan då riggen akterifrån fick en häftig stöt, som kastade mig hufvudstupa i hafvet. Jag hörde höga rop ombord och sjelf ropade jag på hjelp, men förgäfves. I mörkret fick jag mg ett slags träbur, som Augustas timmerman n Ba dagar förut förfärdigat. Jag kan icke förklara hur den kommit öfver bord; möjligen kastade man den till mig för att jag på den skulle kunna hålla mig uppe. Dermed må det. vara huru som helst, så klämde jag mig fast vid buren och väntade på daggryningen. På morgonen hade jag den lyckan att observeras af några franska fiskare, som togo mig ombord alldeles genomfrusen. Minaräddare 1 nilsatte mig på franska kusten vid en liten köping, hvars namn jag icke vet. Då delemnade a sade de mig två ord, som jag fullkomligt behållit i minnet: Havre route. Efter deras anon gick jag nästan utan uppehåll fyra dagar. Olyckligtvis tog jag miste om vägen och cOch tycker ni om boken?? Ja, mycket; så mycket jag kan tycka. om någon fransk bok. Han har några egna ideer; men i det hela är den rätt bra. Men