Aftonbladet – 20 januari 1862, sida 3

flytande engelska främlingen talat; och ingenting annat kunde hon få veta. : Klockan var öfver 12 då Gertruds kappa sveptes omkring henne och hennes händer vänskapsfullt trycktes af mrs Apley och hennes döttrar med många böner alt ej låta deras bekantskap falla, utan komma och helsa på dem så ofta hon kunde. Mark förde henne till vagnen. Hun såg huru han följde henne med ögonen från trappan så länge hon var i sigte, och hon åkte hem med ett virvarr af id6er i hufvudet och nästan svindlande af trötthet och öfverretning. Det föreföll henne som om hon hade genomlefvat ett helt lif, sedan hon samma morgon for hemifrån med pater Lifford. Men en: tanke låg öfverst — en bild var mer framstående, ett intryck djupare än alla de andra, och då hon lade sitt trötta hufvud på kudden, var den sista tanke, som genomfor : bennes själ, denna: i morgon skall jag se på hertigen af Gaudias porträtt! NIONDE KAPITLET. I På morgonen var mrs Lifford för sjuk att! ala. De sista dagarnes ansträngningar hade j varit för starka för henne, och doktorn föresk-ef utiryckligen att ins en ansan än hen-: nes sköterska finge komma in till henne. ;j När Gertrud kom ner sednare än vanligt i! irukostrummet, faun hon att hennes vanliga I ee redan lemnat det — hennes on: el hade gått till ma hydda, Git hen blif t kallad dagen förut, och he i dan inne ilt skriffani. pp hållet och Go vart Vi slutad. Sedan tog hon en fällstol och Luigi, la Portös roman Romeo och Jiulietia, som! Maurice medfört från Italien. Hon bar den ensliga målid, som s