Aftonbladet – 18 januari 1862, sida 3

ande sig last vid Kuippstranden och bestralade af månen, -åter visade sig för åskådarne, Direktören och författaren skratta i mjugg, två hundra representationer äro gifna och vintersaisonen betryggad. .. Alla äro. belåtna och veta hvar de äro hemma; blott den äkta konsten frågar: Hvar blir jag då hemma? Presternas aflöning. Den för utarbetande af förslag till förordning angående ny reglering af sättet för presterskapets aflöning förlidet år nedsatta komit, bestående af kammarrådet grefve Wrangel, domprosten Widebeck, kontraktsj orosten Holmberg, landskamreraren Lychou och -possessionaten Ehrenheim har nu slutat sina arbeten. Det af dem utarbetade förslaget är, enligt D. A., af följande lydelse: äl Mom. 1. Presterskapets inkomster fördelas sålunda, att hvarje tjenstgörande prestman, efter tjenstegrad och embetsåligganden, erhåller en efter lefnadssättet och lefnadskostnaderna i orten lämpad anständig bergning. Mom. 2. Afgifter, som af en församling till dess presterskap utgöras, må ej till aflönande af annan församlings prest användas; icke hel ler inkomster, hvilka tillfalla presterskapet till följd at bidrag antingen af rv yn gemensamt, såsom då hemman och lägenheter eller andra fördelar blifvit till löneförbättring för pre: sterskapet inköpta eller anskaffade, eller ock från enskilda personers för samma ändamål gjorda anslag och donationer. Å Mom. 3. De medel åter, som grundasig på statsanslag i kontanta penningar, kronotionde och hemmansräntor, eller på arrenden af kronohemman och lägenheter, söm icke. äro bostadsboställen, må i den ordning här nedanför stadgas, i händelse af befogenhet, från en till annen församling öfverflyttas eller alldeles indragas, det sednare dock endast i de fall, då de icke äro presterskapet för all framtid tillförsäkrade. s2 Mom. 1. Reglering af presterskapets aflöning skall ske så fort sig göra låter i följande ordning: I främsta rummet då pastorat är eller blifver ledigt, eller hvars kyrkoherde är utnämnd med vilkor att åtnöjas med regleringen, och der för viss tid faststäld konvention om presträttigheterna antingen saknas, eller ock församlingen önskar dess ;upphäfvande; i andra rummet uti de pastorat, som ännu icke äro lediga, men hvarest dylik konvention icke finnes eller snart går till ända; samt sist uti dem för hvilka faststäld konvention ännu är för längre tid gällande och således icke kan mot pastors och församlingens önskan rubbas; dock bör äfven i sådana pastorat regleringen tidigare ske, om församlingen och :presterskapet önskan derom sig förena. Mom. 2. Tillämpning af denna reglering vidtager i den mån sådan tillämpning utan förnärmande af innehafvares rätt: kansinträda; således derest konvention eller förening om presträttigheternas -utgörande antingen icke blifvit upp: gjord eller är för obestämd tid faststäld, ovilkorligen vid första inträffande pastorsledighet. dock äfven under kyrkoherdens tjenstetid, så vida denne är genom fullmakt ålagd att underkasta sig regleringen; men om derförinnän fast2 SUNSET ley att-godhetsfullt faga Gertrud under sina vingars skugga under återstoden af dagen — den enda utväg han kunde tänka på, då vagnen ej blifvit beställd förr än några timmar sednare — och Kan gick sjelf tm fots till. den hydda, derhans närvaro: påkallades. Ingenting kunde vara angenämare för Gertrud än denna händelse, såvidt det rörde hennes egna utsigter tillnöje. De få timmerne, som lågo framför henne, tyck tes henne vara ett helt lif af sällhet, som borde njutas innanafresans ögonblick var inne. Konserten var slutad och ett rykte spridde vig, att dansen snart skulle börja. Flera unga herrar presenterades för Gertrud af miss Apley, och hon var snart omgifven af en hel skara; som j begärde bättre, än att göra sig angeräma för henne. Hon blef särdeles litvad och talade mycket. Hon var mycket underhållande, ehuru åtskilligt af hvad hon sade ej skulle tåla vid att upprepas; men det var lifligt,; originelt, träftande och fullkomligt okonstladt; tydet fönns icke en skymt af tillgjördhet hos henne. Mark Apley kretsade beständigt omkring henne och insög kärlekens ljufva förgift; som om han varit ett bi, fördjupande sig 1 en rosenkalk. Huru han triumferade inom sig, då han märkte att en blick ur hennes öga kunde återföra honom till hennes sida, om han för ett SANN gjorde ett bemödande att egna sig åt andra. Musiken spelade upp. Vill ni valsa med mig, miss Lifford?4 Blodet rusade upp i den spanska flickans mörka kind och färgade den med en ännu varmare kolorit. 4Jag kan icke valsa, jag vet ej hur det går till. Huru! har ni aldrig försökt. Nej! i sanning. Tror ni att någon dansär på Lifford: Grange ?4 7