skyldighet, förefaller dem alldeles obegrip ligt, och ännu mer, hvarföre det skall ske alls, om det hvarken är det ena eller andra Det kan till och md förvåna dem, som va rit vana dervid hela siti lif, när de börje begrunda saken; — jna-L likasom när v grubbla öfver den själsverksamhet, som sätter oss i stånd att läsa, skrifva eller spela ett instrument: Vi undra: derpå och vore nästan färdiga alt beundra oss sjelfva der för, om vi ej i tid påminte oss; attett barn i en byskola kan göra detsamma. Nej! sätlskapslifvet är någongång en pligt, oftare ett nöje, men ännu Oftare tilllredsställande af en instinkt, som fordrar det, äfven seda det upphört att skänka nöje. Detärnästa oumbärligt för dem, som icke äro uteslu and spptagna af andraintressen; det dra ver o3s utom 0s3 sjelfva, och det är en ut flygt, som vi alla äro mera eller mindre be ye för, tills vi-hafva lärt att lefva p sådan fot med detta märkvärdiga väsende som kallas vårt eget jag, att vi ej behöfv tillstånd att emellanåt slippa ifrån dess plåg samma sällskap. t (Korts.)