Aftonbladet – 15 januari 1862, sida 3

Hon varitftålig: tålig änthon är; Hon känner, krigets jemmer och dess fasa, Och lugn ällt hof) allt öfvörinod horsbär, LiK klippan fåst, Kring Hvilken vågor rasa. Hon lärt sig känna smärtan af de sår Dem kriget slår, hvarhelst dess brand sig tänder: Men värst bland krig är det, som lem nar spår Af broderblod uppå en broders händer; Detkrig, som bringat tvenne folk i strid, Dem tfridensvärf intill hvarandra slutit, Dem en gemensam. glansfull barndomstid, Ett blod, ett-språk i sekler sammanknutit. Det vet hon. Och, med ögat ofränvndt .. Från ocean:n, vill på svar hon bida. Ännu har hennes bröst ej fruktan kännt; Hvad hända rå, är hon beredd att lida, Ty ej med guld; med faror, nöd och : lod Kan-denna fläck från hennes flagga tvättas, Förrn de, som rycktes bort-med öfvermod Och våld, ånyo i dess hägn försättas. Hon väntar väpnad. Redo vill hon stå. Hon hoppas fred, men skyr ej krigets fara — Det är sin goda rätt hon yrkat på, Och hennes goda rätt skall Gud försv