Aftonbladet – 13 januari 1862, sida 3

;ksagerare hitforslats : på mindre åkdon; hvarmed difven: sedermera kommunikationen. underhållits, renär, sedan öfven.en annän diligens genom postiljonens.(från!. Upsalat synbarliga jöndak S iv nr I TU et eger bostiljoner ordentliga personer och. skie fuskar — förhållanden, som beklagligen ej ega rum i Upsala; hvadan vi äfven hört vara i fråga att ditflytta någon af härvarande postiljoner. ee — Uti finska tiddingen Otawa läses on :en finsk garibaldist följande notis: Uti Italiens frihetskrig. deltogo, såsom kändt är, män från de flesta Europas nationer. Finnarne voro måhända nästan de erida, sot der saknades. Vi äro nu i tillfälle att fägna våra landsmän med underrättelsen, att bland Garibaldis folk sedan några veckor tillbaka tjenar äfven en Finlands son. Han heter Liilkanen och är född i Kristina socken i Savolaks. Redantidigi vände sig denne ynglings utomordentliga läslu till: historien; och snart hade han gjort alla märkeliga krigshjeltar, i så: äldre som nyare tider. till sina bästa bekanta. Isynnerhet kände Kai til och med de minsta omständigheter ur der förste Napoleons och hans samtida krigares let nad. Detta ständiga umgänge med krigare hac småningom gjort honom sjelf till krigsman, når ligen. i tankarna. Men den vanliga krigsmans tjensten behagade honom icke. Garibaldis JF nadsNändelser och hans sednaste krig i Italier väckte hos honom en alldeles ny hänryckning och genast vid krigets början stadgades hos ho nöm beslutet att gå till Italien. Men detta hanr då icke verkställas. Först i slutet af sistlidni September månad såg han sitt hopp kunna gi i fullbördan. Men om detta djerfva beslut förvånade alla hans bekanta, så är den lycka, son följt honom på vägen, än märkvärdigare. Uta medel, tvärt emot sina vänners och bekanta: varningar och utan att känna något främman:c språk, begaf sig Liikanen sistlidne höst ifiii iitola, kom till Sverge och derifrån till Tysk land, hvarifrån han genom Schweiz och slutli hn genom Italien kom fram till södra Italien an är nu en krigare bland Tärrs ungersk manskap. Han skrifver derifrån, att dessa vår ungerska anförvandter med glädje FN honom ibland sig, och att general Tärr bemött honom med: stor vänlighet. Hans närmaste önskan är att träffa Garibaldi och blifva föreställd för honom, och derom har han redan fått löfte Då denna en gång är uppfylld, har han tullkomligt glömt de små besvärligheter han fått lida på den långa vägen, af hvilken han likväl säger sig icke behöft vandra till fots mer än omkring 15 mil. Garibaldis och Tärrs namn, hvilka voro nästan de enda ord ban i dessa främmande länder kunde uttala, hade :å underbart hjelpt honom-redan-på resan. Vid denna Otawas notis bifogar Helsingfors Tidningar den anmärkningen, att Liikanen inga lunda är den förste finne, söm tjenat under Garibaldi. En f. d. finsk student Weurlander, hvilken såsom frivillig vid franska armån redan deltog i 1859 års italienska fälttåg, har sedermera stridt under Garibaldi både på Sicilien och under tåget till Neapel och lär numera efter undetigången officersexamen: vara anställd som underöjtnant vid italienska armen.