Aftonbladet – 13 januari 1862, sida 3

Den uppväcker förkänslän af det kommande onda, dlorkallar öfverståndna lidanden, mångdubblar orsakerna till förtret och utmattar själen nästan lika mycket genom retningen af diktade och feberaktiga njutningar som genomöfverdrifna -och mbillade smärtor. cOch likväl ville ni ej vara den förutan. eller hur?4 sade hon, hastigt vändande sig om och fästande sina ögon på honom. Han såg, på: henne en sekund och sade derpåchästigt: Nej, vi älska stundom upphofvet tll våra lidanden. Derpå ryckte hön till sig en annan hög af noter, bar dem till pianot och började med nervös brådska att bläddra i dem. Hon upprepade. hans -sista ord: Alska upphöfvet till våra lidanden ! — svårt, skulle jag tro, om icke omöjligt. Men om så är, ekräftar det hvad jag nyss sade. Du ser, Mary;-man måste låta folk lida litet ibland, på det att de må uppskatta sin: lycka i det hela:x Mary rodnade och hon såg Bllvårsammare ut än tillfället kräfde. En viss rörelse förnams i hennes röst, då hon svarade: En värdelös lycka: skulle det vara, gifven genom sådana medel och köpt till ett sådant ris.4 Ett allvarsamt svar på en skämtsam anmärkning sprider alltid en viss grad af förlägenhet i det samtal, der det inträffar, och så var äfven nu händelsen. Intrycket sking: rades ej förrän Mauricehade spelat några romanser, bland hvilka Gertrud valde dem hon önskade lära sig. Derefter tög hon på sigikatt och shawl; och stod: några minu ter bredvid mrs Redmond, beuudrande hennes konstrika sticktiing: — Då hon slutligen skulle gå, såde hon till Maurice: I morgon då kl. SA