Aftonbladet – 13 januari 1862, sida 2

kunna spela den falska profetens roll och ropa frid, frid!4 der ingen frid är. En dag, då de gingo hem: från kyrkan, frågade Gertrud Mary, ined ett utseende a! stört intresse, om det var sannt att Maurice nde ifvit lektioner i trakten, och vi : Marys jakande svar utropade hon: I Då skall jag taga några — det vill säga, jlillade hon, vändande sig till honom, ty j han upphann dem just i detta ögonblick: det vill säga, om Hi vill vara så god att åtaga er en nybegyniare, som aldrig fått någon regelbunden undervisning, hvars fingrar äro lika styfva som hennes röst oböjlig. Jag kommer att ra ert tålamod förskräckligt, men vill ni? j Han rodnade, bugade sig, men såg ej belåten ut. Hon märkte det, och med sin vanliga. otålighet vände hon sig till Måry och sade: Hvarföre ser han så ond ut för det? Tycker ni ej om att undervisa mig, Måurice2 Jo4, svarade han, rodnande ännu djuare; men jag kan ej uthärda... Hanafröt sig plötsligt och fillade:-Jag menar att jag ej vet om jag har någon timma ledig, som skulle passa er. När ville ni jag skulle komma? När kunde ni komma? KIockan fem.t Ja, klockan fem, tre gånger i veckan — det blir förtjusande! Den timman blir just den bäst passande för marmiha. Vet du; Mary, alt musik är, som jag märkt; en af de få saker, som göra mamma något nöje. När jag bad henne att 1å taga lektioner och såde henne att Maurice gaf sådana, tycktes hon verkligt glad. och sade, alt pieriot skulle bärås in i rummet bredvid hennes ; och att, när hon var stark nög, dörrärne skulle stå öpp