Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 3

är just ej Hågon afundsvärd lott att till: bringa sitt lif på Lifford Grange — ett slogt medeltidskloster af Carthusianernas orden, ty vi tala aldrig onödigtvis.4 Den regeln tycks du ej följa nu åtminstone, sade Mary. Men goda Lady-Bird. jag vet knappast om du skulle a se mitt lif så muntert och -omvexlande, ehuru jag känner mig lycklig deri. Ah, det måste ändå vara litet roligt ati bafva en älskare, något som aldrig kommer att hända mig. Du skulle aldrig hafvdå tänkt på den saken, om den ej hade kom: mit i din väg, men var uppriktig — är det icke roligt? Mary rodnade och skakade åter på buf: vudet — Men Lady-Bird, tänk du på din ritning och prata icke på det sättet. . ?Nå, jag skall låta bli det då, om du vill gå och säga till Maurice, att han ej skall undvika mig och inbilla sig att vi ej kunna vara goda vänner nu söm förr. Jag skall gå, om du vill lofva al ej tala, som. du. gjorde nyss, isynnerhet så, allt ban hör :det. Nej, nej; jäg skall icke — gå du din väg, Mary Grey. Ar det icke ett Smildt våld att skicka dig i ett sådant ärende? Under tiden skall jag sluta den här gamla eken och du skall få den till belöning. Mary. gick: stilla. ned för en af alleerna ochGertrud sade för sig sjelf under det hon följde hemme med ögonen: hon är lik den FA söm gångör sig i dalen oskyldig söm öskulden sjelf. Det finns in gen ; så -god som Mary, det-tror-jag verkli gen. Hon tycks icke bty sig mycket om Manarice, men det gall jag bättre få rede på, när jag sett dem tillsammans.54 -Dettc sista ord:påminde henne om en täck, liter vise, som hon engång hört och som började