Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 3

jstöflar, häller på att lösgöra en båt. Att döma ; efter en hop fiskredskap; som ligga i båten, äm I nar blusmannen troligen fara ut och fiska. Er femtönarig: gösse står akterut och öser it dB gte.. Den ljuslockig löjtnant von Brömsens ir ER rätionel ung man, som f figenom Ultuna och sedan va ein flera år, samt följd af allt åctt iter vida större uppmärksav.het än man i består obetitlade individer af ha bryggan qvarsittande är löjtnant von Bron: sen sje f Som han oartigt nog nästan vända :0ss ryggen kunna vi se mer än att han tr i liten, fetlagd och inklämd i en trång gradpas rarjacka, nedanför hvilken en lofvande börj till istermage skjuter något i höjden. På bu! vudet bär han en gul halmhatt med hög kulle, omknuten med ett svart sidenband. Vi gå fran för att få bättre tillfälle att rekognoscera de: öfriga toiletten, hvilken utgöres af ett par lefverbruna permissicner, något urblekta, mycket fr korta och åtspända som korfskinn; hvita boisullsstrumpor och skor fullända kostymen. Li nant von Bromsen är närmare sex och tretti Hans ansigte utvisår mycken flegma, bland med -godmodighet; han här stora klarblå ö brunt hår, dito mustascher och polissonger: hy så röd och hvit som ett fruntimmers, chu t något brynt af solen. Löjtnant von Bromsen jen af dessa lyckliga, passionsfria individe livilka gerna taga udda för jemnt, aldrig bes: några dåärskaper, några excentriciteter, som si och fly allt slags rummel, skulder och borgevs förbindelser, ej så mycket för deras olycksbringande följder som icke mer derföre att de stå strid med ordningen och äro dödsfiender tinl d sälla, det kära lugnet. Att löjtnant von Bron: sen icke skyr någon uppoffring för att be obesmittadt detta sitt litselarment kunna kära frönder, goda vänner och trogna granr nogsamligen bestyrka. Jag sade nyss. att nant von Bromsen var fri från passioner; det i: ändå inte sannt — han har en enda passion men en af de yldigaste — det är den, hvilken han hängifver sig i närvarande ögon blick, nemligen att meta. Metspöet är för 16) nant von Bromsen hväd hästen är för kosackc: opium för kinesen, äran för hbjelten, gröten fi: skåningen och kyssar för en kär. Ändå är löjt nant von Bromsen just inte någon särdeles lyck lig metare; ofta nog får han sitta till sena qvi:! len utan att uppmuntras af en enda liten mör eller ruda, men också — när han någon gång lyckas, — stoltare än Napoleon efter slaget vi Austerlitz återvänder han hemåt, svängande dv: lilla knutna katsen och förevisande för en oclhvar, i bästa fall, åtta å tio små olycksalig: aborrar, offer för löjtnantens eröfringsbegät o.l deras egen dåraktiga glupskhet. Metspöet är fri von Bromsens enda medtäflarinna, och jag nä stan tvekar att yttra mig om hvem af de båd: som eger företrädet. — Himlen vet ändå on icke den hederlige löjtnanten bättre visste skich: sig i sitt öde om han blefve beröfvad den sc: nare än det förra. Se hur han sitter på brys gan, orörlig som en bildstod, endast ögonen ocl: en viss muskelryckning kring munnen antyd: det lifliga intresse han inlägger i sin favori selsättning. Det är också ett vigtigt, ett afgörande ögonblick. En stor, fet gädda har i flera minuter slagit sina lofvar kring kroken, från hvilken en högst aptitlig daggmask frestande vinkar. — Tänk om hon nappade! — löjtnanten vägar knappt andas — jag tycker så flat Mergel skulle bli, säger han vid sig sjelf, han som påstår att den här platsen är den allra sämsta kring. hela sjön, och syster sen — det vore ett slående bevis på att stället är bra. — Nu kommer hon allt närmare — hon nappar. Victoria! hon är fast, riktigt fast! —Löjtnanter drar upp spöet, men — en fientlig Norna så med afund hans triumf — knappt var den stora. frodiga gäddan tre alnar ofvanom sitt våta rike, då hon med en förtviflad ansträngning sliter sic lös, medförande både den aptitliga masken och sjelfva kroken, hvarpå den setat. — Fan besitta! mumlar löjtnanten litet nedstämd, sers derpå varsamt omkring, knäpper upp jackan, framdrager mellan bröststoppningen en liter dosa och uttager en bit tobak. den han skyndsamt förpassar till munnen, hvarefter han omsorgsfullt åter gömmer sin dosa — en ny miniatypplaga af den filosofiska trösten.4 — Pappa, pappa! skriker en späd röst bakom — en sexårig fotografi af hrlöjtnanten, utan mustascher och polissonger, hvilken kommer springande med andan i halsen. Evad står på? Löjtnanten betraktar mcd förlåtlig fadersstolthet sin son och fideikommissarien till metspöna. SVet pappa, jag har gått igenom hela sk:nd innantill för bonne amie, och utantill i illkatkesen från tredje artikeln till vattnet verkar det visserligen icke, och sen i historicn från Sigge Fridulfsson ända till Ingjald Illråda. Nu har jag fått lof. Får jag hjelpa pappa att gräfva bete? ... — Den falske Messias. En tidsbild frår kristendomens andra århundrade. Öfvers. frå: engelskan. Stockholm 1861. En inövellform affettad skildring af d.: märkliga konflikt, som under nämnde hundrade egde rum emellan den förhi nade, till ett blott och bart politiskt et vende urartade judendomen samt den till it glänsande skal vordna hedendomen å ena sidan och den nya läran, så full af 11 och framtid, å den andra. Berättelsens I: storiska element utgöres af det uppror, sen! judarna under Hadrianus gjorde, hvarv d den ryktbare Barcochebah?, uppträda under namn af Messias, utförde hufvu rollen. Kristendomens segrande kraft oc den underbara lätthet, bvarmed det ofö gängliga fröet af dess lära slog rot i jude: och hedningars sihnen, framställes här ;i ett åskädligt sätt och i en enkel, ledig sti. — — Professor Strauss, hvilken för en tid se! dan väckte så mycket uppseende genom sin bok: Jesu lefnad, har börjat utgifva en samling sina Små skrifter af biografiskt, kulturoch litterat. historiskt innehålls. Första bandet har redan xr kommit och innehåller författarens bidrag 1:!l Brockhauss :Gegenwart4 från åren: 1849 1ilt 1859. .; Deribland. påträffar man lika gediegn: nn, RR TS KT g