Aftonbladet – 11 januari 1862, sida 2

honom, det sätt hvarpå snille betraktades der såsom högt öfverlägset alla andra före: träden; och det förtroliga förhållande, hväruti han stått -till personeraf den: högsta samhällsställhing, uppstego-i hans sinne och ojorde honom tyst och tankspridd under den öfriga delen af aftonen. Han jemförde dessa hågkomster med åsynen af det lilla ram der de nu sutto, och för första gången till dess nackdel; ty vare sig af den kärlek till ombyte och kontraster; som tillhör personer af hans lynne, eller af tillgifvenhet för Mary, så hade sjelfva den. enkla, allvarliga och genom-engelska prägeln ft hans barndomshem varit angenäma för honom. Men nu tänkte han åter på Italiens palatser, villor, jerneksalleer och orangelunder, och då han betraktade Mary, som stilla satt vid bordet och arbetade vid skenet af ett enda talgljus, tycktes hon honom visserligen ej minäre intagande än förut; men han sade för sig sjelf: Ja, jag skall ompläntera dig; män lilla engelska sippa, i detta herrliga land. Dess glödande sol skall lifva delta något för lugna uttryck. Des inflytelser skola framkalla all den känsla oc liflighet; :som detta passionsfria lefnadssätt slutligen skulle förqväfva. När ja låter uppföra min första opera på la Scala eller la Fenice, huru skall icke detta bleka ansigte glöda af lif och rörelse, — huru detta bröst, som nu andas så jemnt och stilla, skall häfva sig: af. sinnesskakning, då. hon skall bevittna misslyckandet eller helsa framt .gången af hyad som kostat mig nästan mer än mitt hjertblod! — och dessa ögon, som alltid tyckas mera villigt riktas: mot himmelen: än mot jorden, skulle de ej stråla cf segerfröjd och tindra af förtjusning, om hoå finge höra de enthusiastiska bravoropen och den vilda bifallsstormen af. en italiensk tear