Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 3

lierna och praktväxterna i Woodlands orangerier, att föra mig in ibland de menniskor och de scener med hvilka du nu lefvat? Jag vet åtminstone en person, som skulle uppskatta dig, Mary. Gissa hvem? Någon som skulle tycka om mig, Maurice? Väl icke Emilia Orlandini?4 40 du lilla skalk! Jag visste icke, att du hade så mycken malice i din natur — alt så begagna dig af mina bekännelser. Jag hoppas, att du icke visade det brefvet för Lady-Bird?? Nej, jag lyckades att undgå det ehuru det var svårt. Det är alltid svårt att ej göra hvad kon önsker.? Ja, det mins jag sedan cammalt. Huru hon brukade beherrska oss alla med sina tårar och leenden! Men jag åtminstone är af ett hårdare ämne nu för tiden. Skryt icke i förtid, sade Mary glädtigt. Men för att återkomma till hvad vi förut talade om, återtog han, så är det mr dArbery, sont skulle tycka om dig. Verkligen! Jag trodde att han var en så öfverlägsen personlighet — så lärd och litterär och allt sådant! Ja, han är det; men hvad han isynnherhet är, är en man, som klart insett lifvets mål, och han s tter enkelhet och allvar framför allt annat. Jag kan ej förklara det riktigt, men det fins en lishet mellan dig och honom; jag förmodar den, att ni båda ära jupt religiösa. Men jag har sett andra, som ilven varit det, ehuru ej på samma sätt. Maurice, jag tycker så mycket om hvad du nyss sade om att älska Rom som er sristen och en konstnär på en gång.4 Han rodnade djupt och med ögonen bortvända från Mary och fästade på ett löl. som flöt bort med strömmen, utropade har med brådskande röst: