Aftonbladet – 10 januari 1862, sida 2

— Dagligt Allehanda yttrar i går, att vi skulle ha förebrått tidningen för det den arte eller, såsom vi yttrade oss, gjort formlig afbön? för de anmärkningar tidningen en gång innehöll angående raosakningen i Norstedtska målet. Allehanda har häratinnan fullkomli t misstagit sig. Vi erinrade helt enkelt om ett faktum, för hvilket v: så mycket mindre kunde finna oss befogade att rikta någon förebråelse mot Allehanda, som vi anse att tidningen handlade fullkomligt riktigt då den desavouerade ett anfall, som utan all fråga var förhastadt och af den beskaffenhet att det ej kunde försvaras. Likaså härrörer det helt och hållet af ett missförstånd, då Allehanda vill i våra yttranden se en antydan, att det skulle ha varit Allehanda som förfäktat den åsigten, att domstolarnes beslut och åtgärder skola anses heligaX. Våra ord gällde, tydligt nog, den bland våra jurister. och domstolsle amöter ganska allmänt gängse åsigt, att den grannlagenhet, som pressen bör iakttaga för att undvika ända till ssenet at elt försök att imponera på domstolarne, skall sträckas ända derhän, att domstolarnes beslut och åtgärder skola vara fritagna från all offentlig kritik och pressens roll i: förhållande till lagskipningen vara inskränkt till. ett blott och bart inregistrerande at domsto:sförhandlingarne. Något sådant påminna vi oss icke ha sett af Allehanda påyrkas, och tidningen hade derföre — så vidt vi vela — ingen anledning att taga åt sig våra ord, Men i vår uppsats 1 verkligen ett klander mot Allehanda, hvilket tidningen likväl alldeles icke låtsar om, förmodligen derföre att den icke kunde bestrida dess befogenhet. Det angick nemligen Allehandas åtoärd, att utan reservation eller anmärkning gifva offertlighet åt den omförmälda insändarens lögnaktiga och gemena insinuation